Kollektivavtalens lönenivåer ska gälla även för arbetskraftsinvandrare
Regeringen skärper kraven för svenska företag som behöver rekrytera arbetskraftsinvandrare till sin verksamhet. Staten kommer därmed att styra företagens rekryteringar av utländsk arbetskraft i allt högre utsträckning, skriver experten Amelie Berg.
I veckan kom beskedet som innebär att dagens försörjningskrav på 80 procent av medianlönen (29 690 kr/mån) ersätts med ett lönekrav på 90 procent av medianlönen (33 390 kr/mån). Regeringen hävdar att förslaget är bra för Sverige och kommer att motverka fusk på svensk arbetsmarknad. Politikerna tar också på sig rollen att bestämma vilka yrken som ska kunna undantas från medianlönekravet. Utgångspunkten för urvalet kommer att vara den undantagslista som Arbetsförmedlingen och Migrationsverket tar fram. Budskapet från politiken är tydligt. Antalet yrken som kommer att undantas blir ytterst få.
Svenskt Näringsliv har sedan lång tid försvarat systemet där företagen får bestämma vem som ska anställas i verksamheten och där kollektivavtalsenliga lönenivåer gäller. Detta system har under 17 år möjliggjort för svenska företag i olika storlekar och branscher att rekrytera utländska medarbetare med varierande utbildningsbakgrund.
Det är svårt att se hur höjningen kommer att förbättra Sveriges möjligheter att attrahera efterfrågad kompetens.
Arbetskraftsinvandringen får ofta klä skott för flera av de utmaningar som finns på svensk arbetsmarknad. Förslag om skärpningar av regelverket har duggat tätt från politikens sida.
Svenskt Näringsliv har därför arbetat träget med att öka kunskapen om arbetskraftsinvandringen genom att bland annat bidra med relevant fakta. Under de senaste åren har vi haft särskilt fokus på att försöka stoppa eller i vart fall mildra effekterna av förslaget om ett medianlönekrav i kombination med en återgång till en statlig arbetsmarknadsprövning.
Att regeringen nu avstår från att höja lönekravet till 100 procent av medianlönen kan trots allt betraktas som en viss framgång från näringslivets sida. Men det är svårt att se hur höjningen kommer att förbättra Sveriges möjligheter att attrahera efterfrågad kompetens.
Oavsett vilken lönenivå som regeringen väljer är det att betrakta som ett ingrepp i den svenska lönebildningsmodellen. Kollektivavtalens lönenivåer bör gälla för alla som arbetar på svensk arbetsmarknad. Studier visar också att arbetskraftsinvandrare genomsnittligt har relativt höga löner, ofta i nivå med eller högre än motsvarande inkomster för svenska arbetstagare.
Den stora frågan är – Hur är detta bra för Sverige?
Företag tvingas nu återigen att justera lönen uppåt för arbetskraftsinvandrare. Denna gång med nästan fyra tusen kronor per månad. Lönehöjningen utgår alltså inte från medarbetarens arbetsinsats, utan beror helt på den anställdes nationalitet. Om företag inte kan bära en sådan kraftig höjning av arbetskraftskostnaderna kommer viktig kompetens att förloras.
Samtidigt fortsätter antalet beviljade arbetstillstånd att minska. Tillförseln av kompetenta medarbetare till företagen i Sverige har sinat med sämre tillväxt som följd.
Den stora frågan är – Hur är detta bra för Sverige?
