”Beslutsfattare som arbetar med välfärdens vardag behöver höras oftare”
Ju mer erfarenhet politiker har av privat drivna förskolor, skolor och vårdcentraler, desto mer positiva är deras intryck, skriver Lovisa Lanryd, välfärdsexpert, på Dagens Samhälle debatt.
De senaste åren har det på nationell nivå förts en allt intensivare debatt om vinstdrivande företag inom vård, skola och omsorg. Debatten är högljudd, men ofta inte särskilt konkret.
Kritiken är ofta principiell och utgår från att resurser som går till vinst i stället borde ”stanna i verksamheten”. Men hur ser det ut i den kommunala och regionala verkligheten? Vad säger de beslutsfattare som arbetar nära dessa utförare?
För att få en bild av detta har analysföretaget Demoskop, på Svenskt Näringslivs uppdrag, inom ramen för Politikerpanelen intervjuat 4 643 ledamöter i kommunfullmäktige och 603 ledamöter i regionfullmäktige runt om i landet.
Resultatet skiljer sig kraftigt från den negativa nationella debatten.
På regional nivå är omdömena ännu mer positiva. En majoritet, 52 procent, anser att privata aktörer har positiv effekt på kvalitet och tillgänglighet i vården.
De kommunala beslutsfattarna har fått bedöma den samlade effekten på tillgänglighet och kvalitet av privata aktörer inom skola och omsorg. Fyra av tio, 38 procent, beskriver effekten som positiv, medan 25 procent beskriver den som negativ. En av fem ser effekten som varken positiv eller negativ. Mest positiva är politikerna i kommuner med 60 000 till 90 000 invånare, där hälften uppger att effekten är positiv.
På regional nivå är omdömena ännu mer positiva. En majoritet, 52 procent, anser att privata aktörer har positiv effekt på kvalitet och tillgänglighet i vården. Endast 22 procent menar att effekten är negativ. I de största regionerna är andelen positiva 55 procent.
Det starka stödet för privata utförare bland de politiker som arbetar i välfärdens vardag borde stämma till eftertanke hos nationella politiker som kritiserar dem i svepande ordalag.
Ju mer erfarenhet politiker har av privat drivna förskolor, skolor och vårdcentraler, desto mer positiva är deras intryck. För politiker med ansvar för utbildning är friskolor konkreta verksamheter som ofta står för en betydande del av utbildningen i kommunen. De har klart mer positiva erfarenheter än politiker som inte arbetar nära frågorna.
Den vinstkritik som ofta hörs nationellt återfinns inte i samma utsträckning bland dem som arbetar med frågorna i vardagen.
Samma mönster finns i vården. Politiker som utformar och driver valfrihetssystem arbetar dagligen med tillgänglighet och kvalitet och ser hur privata aktörer påverkar regionens möjlighet att erbjuda jämlik vård. De flesta ser positiva effekter.
Det är heller inte okänt i den nationella debatten att privata utförare kan bidra till bättre resultat. Vinstdrivande friskolor presterar generellt bättre än kommunala, medan de skolor som fungerar allra sämst i regel är kommunala. Privat drivna vårdcentraler har också högre patientnöjdhet och högre läkartäthet än regionalt drivna.
När kommunala och regionala beslutsfattares erfarenheter vägs in blir bilden ännu tydligare. Den vinstkritik som ofta hörs nationellt återfinns inte i samma utsträckning bland dem som arbetar med frågorna i vardagen.
Vinstkritiken går helt enkelt i otakt med välfärdens vardag. Nationella politiker driver ofta en linje som inte stöds av partikamrater med konkret erfarenhet av valfrihet och privat regi.
Inför valet debatteras villkoren för privata företag inom vård, skola och omsorg flitigt. Det är välkommet. Hur vår gemensamma välfärd fungerar är en central politisk fråga.
Men nationella politiker som kritiserar valfrihet och vinster borde lyssna mer på sina partikamrater i kommuner och regioner. De beslutsfattare som arbetar med välfärdens vardag behöver höras oftare. Annars riskerar vi att av ideologiska skäl förstöra verksamheter som fungerar väl och är ett viktigt tillskott till den gemensamma tryggheten.
