Amerikanska sanktioner mot minimiskatten – trycket på EU ökar
Trumps första månader som president har varit minst sagt kaotiska och har kantats av en veritabel bombmatta av utspel. Han beräknas redan ha presenterat över 140 dekret inom vitt skilda områden, däribland handels- och skattefrågor.
Under sin valkampanj utlovade Trump omfattande skattesänkningar. Prio 1 uppgavs vara en förlängning av de skattelättnader som genomfördes under hans förra mandatperiod, i den s.k. Tax Cuts and Jobs Act (TCJA) som löper ut 2026. Han har även aviserat att han vill sänka bolagsskatten från 21 % till 15 % på inhemsk produktion. Dessa skattesänkningar är till stora delar tänkta att finansieras genom tullar.
Som nämnts tidigare aviserade Trump i ett dekret att USA backar från OECD:s skatteöverenskommelse och att en lista med sanktioner ska tas fram mot länder som har skattelagstiftning som diskriminerar amerikanska bolag.
Den 12 maj presenterade kongressen ett omfattande lagstiftningspaket benämnt ”The one, big, beautiful bill”. Inbakat i lagstiftningspaketet finns bl.a. två skatteförslag.
1. Defending American Jobs and Investment Act (H.R 591) introducerar en ny regel (section 899) med sanktioner mot länder som har skattelagstiftning som diskriminerar amerikanska bolag. Finansministern ska varje halvår lämna en rapport till kongressen med en lista över länder med sådan lagstiftning. Bolag i dessa länder påförs en straffskatt om 5% på amerikanska inkomst- och källskatter. Om det finns ett ingånget skatteavtal höjs den skattesats som följer av avtalet med 5%. Straffskatten höjs därefter varje år med 5% till dess den når 20% eller landet i fråga slopat den diskriminerande lagstiftningen.
2. Unfair Tax Prevention Act (H.R. 2423) skärper den befintliga Base Erosion and Anti-Abuse Tax (BEAT) från 10% till 12,5%. BEAT är en tilläggsskatt som infördes som en del av skattereformen Tax Cuts and Jobs Act 2017, i syfte att motverka att multinationella företag urholkar den amerikanska skattebasen genom avdragsgilla betalningar till närstående utländska parter. Den skärpta skattesatsen är avsedd att tillämpas på koncerner med utländskt moderbolag om någon utländsk enhet inom koncernen (t.ex. ett systerbolag till den amerikanska skattskyldiga enheten) är föremål för en extraterritoriell skatt – även om moderbolagets jurisdiktion i sig inte påför en sådan skatt.
Även om det potentiellt sett finns flera skatter som kan komma att anses som diskriminerande, är den s.k. undertaxed profit rule (UTPR) i EU:s minimiskattedirektiv en given måltavla. Den har länge varit en nagel i ögat på republikanerna i den amerikanska kongressen. De anser att den är extraterritoriell, diskriminerar amerikanska bolag och inskränker USA:s skattesuveränitet. Genom gårdagens förslag visar de att de är beredda att vidta drastiska åtgärder för att få bort den från spelplanen. Om de amerikanska skatteförslagen blir antagna riskerar de att få mycket omfattande konsekvenser för europeiska bolag, bl.a. i form av höjda skatter på bl.a. utdelningar, räntor och royalties från amerikanska bolag.
Det har den senaste tiden kommit lite positiva tullnyheter. Detta till trots, ligger tullarna och oklarheten kring amerikanska sanktioner på skatteområdet som en blöt filt över den globala handeln och nya investeringar.
Mot bakgrund av de amerikanska hoten om sanktioner är den stora frågan hur minimiskatten ska hanteras från ett EU-perspektiv. Det är viktigt att detta genomförs utan att europeisk konkurrenskraft tar stryk. Genom att gå före med ett direktiv, innan OECD lyckats nå en global överenskommelse med viktiga parter som USA, Kina m.fl., har EU dessvärre lyckats måla in sig i ett hörn som det kan visa sig bli mycket svårt att ta sig ur - i alla fall utan att ge efter för de amerikanska kraven på ett sätt som ytterligare försämrar Europas konkurrenskraft. Med detta sagt, måste direktivet på ett eller annat sätt, ändras innan UTPR-regeln börjar att tillämpas 2026.
Det pågår en intensiv internationell debatt om vad som ska göras och förslagen har varit många. Även om ett slopande av direktivet och den globala minimiskatten känns lockande, inte minst mot bakgrund av komplexiteten och de begränsade intäkter den ger, framstår detta inte som politiskt genomförbart.
Det har även framförts önskemål om att direktivet ska pausas. Att pausa direktivet hade möjligen kunnat vara ett alternativ om frågan kommit upp innan det hade implementerats. Eftersom det har implementerats i alla medlemsländer känns inte detta som ett gångbart alternativ. Det finns flera skäl till detta. Det faktum att direktivet pausas innebär inte per automatik att minimiskatten pausas. Det är upp till varje medlemsland att ta ställning till om de vill behålla de nationella regelverken. Även om samtliga EU-länder slopar sina nationella regler finns det dessutom flera länder utanför EU som har infört regler om minimiskatt. Om en koncern har verksamhet i tredje land med minimiskattelagstiftning kommer de ändå inte undan minimiskatteberäkningarna.
I syfte att hitta en lösning som blidkar USA har det polska EU-ordförandeskapet, enligt uppgift, föreslagit att reglerna om ”tax credits” ska analyseras för att se om de kan ändras så att amerikanska incitament inte missgynnas. Ordförandeskapet vill också analysera om det går att begränsa tillämpningen av UTPR-regeln. Vidare vill ordförandeskapet undersöka om den amerikanska minimiskatten GILTI kan justeras genom amerikansk lagstiftning alternativt om den kan godkännas av OECD utan några förändringar.
Vi befinner oss i ett mycket komplicerat geopolitiskt läge samtidigt som det pågår ett globalt tull- och handelskrig. Därutöver halkar EU efter USA och Kina ekonomiskt och behöver stärka sin konkurrenskraft. I ett sådant läge har vi inte råd med konfrontativa regelverk som försvårar handel och investeringar. Utvecklingen i USA har på ett fundamentalt sätt förändrat det internationella landskapet. Oavsett vad man tycker om den amerikanska framfarten går det inte att komma ifrån att UTPR-regeln är extremt långtgående och går utöver de gängse principer som gäller enligt ingångna skatteavtal. Det brådskar att få fram en lösning som fungerar globalt och som förhindrar europeiska bolag från att drabbas av kostsamma skattesanktioner från USA. Det är också viktigt att den lösning som väljs skapar en rättvis spelplan och inte försätter Europa i ett sämre konkurrensläge.
Mot bakgrund av det amerikanska utspelet att backa från OECD-överenskommelsen är det ändå positivt att USA fortfarande aktivt deltar i OECD-förhandlingarna. Hur länge den amerikanska närvaron består, med Trump i förarsätet, står däremot skrivet i stjärnorna.
SKRIVET AVClaes Hammarstedt
