DN-ledare om skatteflykt blandar ihop begreppen och missar målet

I en ledartext i DN den 6 juli hävdar skribenten att den svenska regeringen hindrar EU:s arbete med att bekämpa skatteflykt. Inget kunde vara längre från sanningen. Sedan OECD drog igång sitt gigantiska BEPS-projekt 2013 har det internationella arbetet med att bekämpa skatteundandragande pågått non-stop och har bl.a. lett fram till ett antal EU-skattedirektiv. Den svenska regeringen har varit mycket engagerad i detta arbete från starten, såväl på OECD-nivå som inom EU. Faktum är att Sverige valt att inte bara rakt av implementera de förslag som EU presenterat utan i vissa fall även infört hårdare regler i Sverige än vad som följer av EU:s förslag. Så var t.ex. fallet när direktivet mot skatteundandragande implementerades i svensk rätt. Där gjordes de svenska ränteavdragsbegränsningsreglerna mer restriktiva än vad som var nödvändigt enligt direktivet.

Det nationella självbestämmandet i skattefrågor är av central betydelse för att värna vår internationella konkurrenskraft. Skribenten tycks dock vara inne på att Sverige borde överge sin vetorätt i skattefrågor och istället acceptera att EU:s skattebeslut fattas med kvalificerad majoritet. Detta skulle på ett mycket effektivt sätt i än högre grad förflytta inflytande och beslutanderätten till de stora EU-länderna, till nackdel för små öppna ekonomier som den svenska. Den svenska regeringen har på senare år, i samarbete med sina nordiska kollegor, på ett imponerande sätt försvarat den nationella suveräniteten i skattefrågor genom att bl.a. motsätta sig EU-kommissionens förslag om en digitalskatt baserad på omsättning och inte vinst. Förslaget mötte omfattande kritik och skulle varit direkt dåligt för såväl den svenska statskassan som svenska jobb.

Skribenten tycks även antyda att det är självklart att beskattning ska ske där konsumenten finns och att det om så inte sker skulle vara fråga om skatteflykt. Frågan om beskattning vid försäljning vs värdeskapande har ingenting med skatteflykt att göra.

För små öppna ekonomier med liten hemmamarknad och många exportberoende storföretag vore det onekligen negativt med en utveckling där mindre hänsyn tas till var värden skapas i form av forskning, utveckling och huvudkontorsverksamhet och där beskattningsrätten i stället flyttas över till stora marknadsländer där konsumtion sker. Den svenska regeringen förtjänar ett erkännande för de insatser den gör för att värna företagens möjligheter att verka och anställa i Sverige.

I artikeln anges även att multinationella bolag betalar allt mindre i bolagsskatt. Förutom det faktum att bolagsskatten av både OECD och andra anses vara den mest skadliga skatten för jobb och tillväxt är denna skatt inte på väg att försvinna. Enligt statistik från OECD:s motsvarar dess intäkter stabilt mellan 2,5 och 3 procent av BNP de senaste två decennierna och de har snarare ökat i betydelse från en nivå strax under 2 procent under 1970- och 80-talen. Utvecklingen med sänkta skattesatser tycks snarare ha haft positiva effekter för investeringar och därmed för hur mycket det finns att beskatta samt för andra skattebaser såsom konsumtionsskatter.

Den svenska regeringen gör rätt i att hävda vårt självbestämmande i skattefrågor.