En tsunami av skattedirektiv

I förrgår presenterade kommissionen inte mindre än tre direktivförslag på företagsskatteområdet. Detta sker i en tid när finansdepartement, skattemyndigheter och stora delar av näringslivet är fullt upptagna med implementeringen av minimiskattedirektivet som ska vara klart till årsskiftet. Timingen är minst sagt häpnadsväckande.

Huvudförslaget utgörs av det som kallas BEFIT, Business in Europe: Framework for Income Taxation, och är det tredje i raden av försök att harmonisera bolagsskattebasen inom EU. De båda tidigare s.k. CCCTB-förslagen (Common Consolidated Corporate Tax Base) lanserades 2011 respektive 2016, men fick efter massiv kritik läggas i malpåse.

Som en del av paketet lade kommissionen även fram ett förslag om harmonisering av internprissättningsregler inom EU. Därutöver presenterades ett ”SME Relief Package” som innefattar en rad olika förenklingsinitiativ, varav ett direktivförslag på skatteområdet benämnt HOTS, Head Office Tax System for SME.

BEFIT-förslaget innebär att bolag i samma koncern ska beräkna sitt skatteunderlag enligt ett gemensamt regelverk. Skatteunderlaget aggregeras i en gemensam skattebas och fördelas mellan bolagen i koncernen på basis av en fördelningsnyckel som bygger på det genomsnittliga skattemässiga resultatet av de tre senaste åren.

Förslaget baseras i viktiga avseenden på direktivet om global minimiskatt. Detta är bekymmersamt i sig eftersom minimiskattereglerna har kritiserats för att vara extremt komplexa. Dessa har dessutom ännu inte sjösatts och har följaktligen därför inte heller kunnat utvärderas. BEFIT-reglerna är obligatoriska för EU-baserade bolag som ingår i en koncern med en årlig intäkt motsvarande minst 750 miljoner EUR. Även om kommissionen synes ha hörsammat delar av den omfattande kritik som näringslivet framförde mot de tidigare CCCTB-förslagen, måste kommissionens val av tidpunkt för det förnyade initiativet starkt ifrågasättas.

Internprissättningsdirektivet är i princip ett förslag om en kodifiering av OECD:s riktlinjer för internprissättning. Redan vid en snabb genomläsning kan konstateras att det finns en del principiella invändningar mot förslaget. OECD:s riktlinjer för internprissättning, TPG, är under ständig översyn och förändring. Att göra dessa till EU-lagstiftning riskerar att, över tid, skapa två parallella system. Detta kommer sannolikt i sin tur att öka risken för fler fall av dubbelbeskattning i förhållande till länder utanför EU.

Syftet med direktivförslaget för SME:s är att de bolag som verkar gränsöverskridande genom fasta driftställen endast ska behöva förhålla sig till skattereglerna och lämna deklaration i den medlemsstat där huvudkontoret är beläget. Även om förslaget sannolikt skulle innebära en minskad administrativ börda för SME:s riskerar det samtidigt att leda till en snedvridning av konkurrensen. Detta eftersom ett svenskt fast driftställe till ett utländskt bolag med säte i ett medlemsland som har generösare skatteregler än de svenska kan komma att beskattas lindrigare än ett konkurrerande svenskt bolag.

Direktivförslagen kommer nu att skickas ut på remiss. BEFIT-förslaget i synnerhet är komplext och behöver analyseras noggrant. Detta är svårt att genomföra under rådande omständigheter när de bolag som berörs är fullt fokuserade på att klara av implementeringen av minimiskatten. BEFIT är tänkt att implementeras först 2028. Låt oss därför hoppas att det spanska EU-ordförandeskapet inte står i startgroparna att omedelbart inleda förhandlingar av direktivtexten utan i stället antar ett mer avslappnat synsätt, manãna.