Milersättning – hög tid för en höjning

Delningsekonomin är ett populärt begrepp som ofta lyfts fram inte minst från politiskt håll som ett sätt att bättre utnyttja befintliga resurser. En av de vanligaste formerna av delningsekonomi, som dessutom är etablerad sedan lång tid, torde vara att en anställd lånar ut sin privata bil till arbetsgivaren eller en egenföretagare som använder sin privata bil för resor i verksamheten. Möjligheten för en arbetsgivare att kompensera den anställde för de kostnader upplåtelsen av bilen innebär försvåras dock av skattereglerna genom den låga nivån på vad som maximalt tillåts som skattefri milersättning. För att ersätta den anställdes i praktiken betydligt högre faktiska kostnad drabbas företagen av extra utgifter, dels för att kompensera den anställdes skattekostnad för den del av ersättning som överstiger skattereglernas maxbelopp, dels för de arbetsgivaravgifter som påförs ersättning som överstiger maxbeloppet.

Även med den aviserade sänkningen av skatten på bensin och diesel är milersättningens nivå på 18,50 kr/mil (6,50 kr alternativt 9,50 kr/mil för förmånsbilar) alltför låg och har ingen koppling till den faktiska kostnadsbilden, vilket sin tur kan medföra att den anställde tvekar att upplåta sin egen bil för tjänsteresor.

De argument som Svenskt Näringsliv redan tidigare lyft fram i såväl skrivelser som remissvar för en höjning av milersättningen äger alltjämt giltighet. För det första är det hög tid att nivån på den skattefria milersättningen vid resor i tjänsten/näringsverksamheten höjs, nivån på milersättningen har varit den samma sedan 2007. För det andra är det rimligt att frågan om den skattefria bilersättningens belopp prövades varje år och att hänsyn tas till ökade skatter och andra kostnader för drivmedel.