Svensk kapitalskatt hög internationellt sett

Tvärtemot hur det ofta låter i debatten ligger Sveriges kapitalinkomstbeskattning på en hög nivå i internationell jämförelse. Inte ens vår mest konkurrenskraftiga skattesats, 20 procent, framstår som lindrig om den ställs mot lägstanivåerna i vår omvärld. Detta framkommer i en kartläggning av skattereglerna i 15 OECD-länder genomförd av Deloitte på uppdrag av Svenskt Näringsliv.

Fokus i Deloittes studie ligger på beskattningen av utdelningar och kapitalvinster från aktiebolag, både när ägarna är aktiva i verksamheten och när så inte är fallet. Med andra ord handlar det om hur investeringar i företag beskattas i ägarled och därmed också om hur stor broms skattesystemet lägger på investeringsvolymen. Ju högre skatt, desto färre lönsamma investeringar.

Deloitte sammanfattar resultaten av kartläggningen i skatteintervall som visar de högsta respektive lägsta skattesatserna i ägarled. När det gäller kapitalvinstskatten sträcker sig Sveriges intervall mellan 20 och 50 procent och definieras i båda ändar av skattesatser som kan bli aktuella för delägare i 3:12-bolag. Den lägre skattesatsen gäller kapitalvinster inom gränsbeloppet, medan den högre tillämpas över gränsbeloppet upp till 100 inkomstbasbelopp (6,7 miljoner kronor år 2021). Av jämförelseländerna är det bara USA som noterar en lika hög maximal skattesats som Sveriges. USA:s högstanivå gäller dock endast vid försäljningar av aktier som ägts kortare än tolv månader. Vid längre innehav är skatten högst 33 procent. Högstanivån för samtliga 15 jämförelseländer ligger i genomsnitt på 28 procent, det vill säga klart under Sveriges toppnivå och även under vår generella skattesats på 30 procent.

För utdelningar ser bilden likartad ut. Också här definieras Sveriges intervall, 20 till 50 procent, av 3:12-reglerna. Sverige och USA får dock även sällskap av Irland sett till de högsta skattesatserna. I Irland måste dock utdelningen överstiga motsvarande cirka 700 000 kronor för att man på marginalen ska komma i så höga skattesatser. Man ska då också ha i minnet att bolagsskatten på Irland endast uppgår till 12,5 procent, så den totala beskattningen i företags- och ägarled är ändå tydligt lägre än Sveriges.

Också värt att notera är att genomsnittet för den lägsta nivån på utdelningsskatten ligger på 14 procent, det vill säga klart under Sveriges lägstanivå på 20 procent. En förklaring till det låga genomsnittet är att flera länder tillämpar fribelopp, alltså att utdelning upp till ett visst belopp helt undantas beskattning, så är exempelvis fallet i Storbritannien. I Estland beskattas inte utdelning alls på ägarnivå, så länge den skattskyldige inte är anställd i bolaget.

Deloittes kartläggning tar också upp två typfall. Ett som beskriver beskattningen av en småsparare som säljer noterade aktier och ett som beskriver försäljningen av ett framgångsrikt startupföretag där delägarna varit verksamma i bolaget. Också i dessa båda fall tillhör Sverige de länder med absolut tyngst skattebörda. Framför allt är exemplet med startupföretaget intressant eftersom det visar hur hårt 3:12-beskattningen kan slå när delägarna vill realisera en kapitalvinst utan först låta den ligga kvar i ett holdingbolag. I det fallet är det svenska skatteuttaget klart högst bland de studerade länderna, faktiskt dubbelt så högt som genomsnittet.      

Istället för att komma med hot om försämringar borde alltså politiken se till de möjligheter en mer konkurrenskraftig kapitalbeskattning skulle medföra. Erfarenheterna av tidigare reformer på området har enbart varit av godo. Avskaffandet av arvs-, gåvo- och förmögenhetsskatterna har samtliga bidragit till att förbättra investeringsklimatet och öka den entreprenöriella aktiviteten. Likaså de förbättringar som gjorts i 3:12-regelverket efter 2005. Om vi också hade lättat på den broms som kapitalinkomstbeskattningen fortfarande utgör skulle ännu mer av denna entreprenöriella potential kunna frigöras.