Vägar framåt för finansskatten

I onsdags var sista dag att lämna synpunkter på förslaget om en finansskatt. Remissinstansernas kritik är omfattande. Närmare 90 remissvar har inkommit, endast 2 är positiva till att förslaget införs. Regeringen har uttalat att remissvaren tas på allvar och förslaget kommer förändras. Frågan är bara hur?

En del remissinstanser presenterar möjliga förändringar av förslaget som skulle göra detta mindre skadligt. Ett sätt som föreslagits är att inskränka det antal företag som träffas av skatten. Det skulle i så fall ske genom ett grundavdrag, genom att begränsa skatten till sådana företag som säljer till slutkonsument eller genom att undanta vissa aktörer. Att inskränka tillämpningsområdet för skatten gör den dock inte lättare att tillämpa för de företag som fortsatt omfattas och kan också orsaka problem med gränsdragningar och snedvridningar. Oavsett teknik kan inskränkning därför inte ses som en väg framåt.

Det föreslås också i remissvaren att fördelningsgrunden (skälig grund) ska ersättas med en mer schabloniserad beräkning. Det skulle troligtvis göra skatten lättare att tillämpa. Schabloner har dock nackdelar, vilket inte minst visas av att utredningen valde bort en sådan lösning. Schabloner ger inte ett med verkligen överensstämmande resultat. Dessutom kvarstår alla övriga nackdelar med förslaget. Inte heller schabloner kan därför ses som en väg framåt.

Faktum är att förslaget har så mycket brister att det synes mycket svårt genomföra ens med omfattande omarbetning. Återstår då att börja om från början. Även ett sådant förslag förekommer från remissinstanserna. TCO, Finansförbundet och FTF föreslår att en finansskatt istället ska tas ut på samma sätt som stabiliseringsavgifterna. Som argument för detta pekas bl.a. på att ett system redan finns på plats och att det således bör vara förhållandevis lätt att utöka. Skatten skulle endast träffa en begränsad grupp finansiella företag. Det finns dock nackdelar även med denna modell. Skatten skulle inte ha någon koppling till undantaget från moms, den eventuella skattefördelen åtgärdas således inte. Även en sådan skatt kommer försämra svenska företags konkurrenskraft och riskerar därtill att i hög grad övervältras på priser och löner. Färre jobb och högre priser blir därför resultatet. Det finns också risk att en sådan modell strider mot EU:s statsstödsregler. Inte heller denna modell kan därför ses som en väg framåt.

Så vad ska regeringen göra?

Förslagsvis börja med att läsa denna rapport och fundera kring hur momssystemet kan förenklas. Frågan om momsundantag för just finansiella tjänster är bara ett exempel som illustrerar några delar av de många brister som momsreglerna dras med i dag. Mer noggranna analyser av dessa behövs för att hitta hållbara lösningar som också kan underlätta och inte försvåra för företagen.