Europa måste trycka plattan i mattan

I höstas besökte jag Shenzhen i provinsen Guangdong i sydöstra Kina. Det är en stad som på bara några decennier gått från liten fiskeby till över tio miljoner invånare. Under besöket var det svårt att inte häpna inför alla byggkranar och nya skyskrapor. Men det som verkligen slog en var alla elfordon på gatorna.

Det var förstås inte en slump. Det säljs idag fler elbilar i Kina än i Europa och USA tillsammans. På bara några år har landet blivit världens största tillverkare och marknad för elektriska fordon. Och just i Shenzhen har det lokala styret satt som mål att alla bussar ska bytas ut mot elbussar innan årets slut. Totalt handlar det om en bussflotta på runt 16000 fordon, vilket motsvarar hela Sveriges bussbestånd.

Skiftet drivs medvetet på av staten. Skälen är flera: En utfasning av förbränningsmotorer är en viktig del i att komma tillrätta med de kraftiga luftföroreningarna i städerna och för att minska CO2-utsläppen. En övergång till elektrifiering minskar också Kinas externa oljeberoende.

Men det finns också ekonomiska drivkrafter. De kinesiska biltillverkarna använder den kinesiska hemmamarknaden för nya innovationer samt för att bygga volym och därmed lägre kostnader i produktionen. Målet är en etablering på världsmarknaden där redan existerande produktionsvolymer på hemmamarknaden både pressar kostnader och utgör en viktig ekonomisk bas för expansion.

Utvecklingen inom elbilar är ett tydligt exempel på hur den globala tyngdpunkten för forskning och innovation alltmer förskjuts mot östra Asien. Det är en konsekvens av att Kina återtar en stor och viktig roll i världsekonomin.

Det kommer att ställa ökade krav på Sverige och Europa. Vi riskerar att bli omkörda om vi inte står på tårna. Förutsättningarna att utveckla nya innovativa produkter och tjänster i Europa måste helt enkelt vara lika bra eller bättre än i omvärlden.

Exempelvis måste FoU-investeringarna öka. EU:s forskningsintensitet, mätt som andel av BNP, är idag lägre än Kinas och gapet fortsätter att öka. Det bådar illa för framtiden. Med ett Europa på efterkälken kommer framtidens viktiga innovationer att utvecklas någon annanstans.

Just nu diskuteras EU:s nästa stora ramprogram för forskning. Det är till storleken världens största forskningsprogram och en av de mer produktiva delarna i EU-budgeten. Det finns för närvarande två huvudfrågor: budgetomfång (mot bakgrund av Brexit och den minskade totala EU-budgeten) och inriktning.

Osthyvelprincipen, där alla budgetområden får minskade anslag motsvarande ett EU utan Storbritannien, vore fel väg att gå. Istället borde EU:s budget reformeras genom att minska de mindre produktiva delarna och öka de områden som verkligen skapar värde för det framtida Europa.

Även i frågan kring inriktning är det viktigt att nästa ramprogram hamnar rätt. Stora samhällsutmaningar kräver forskningsprogram med deltagande av näringslivet för att få ut viktiga forskningsresultat på marknaden. En viktig del i detta är möjligheterna att utveckla och demonstrera ny teknik som är för kostsam för det enskilda företaget eller medlemsstaten. Det gäller såväl mindre företag som stora forskningsintensiva industriföretag.

EU står fortfarande i skuggan av Storbritanniens utträde och i politisk osäkerhet. Det är hög tid att både gaska upp sig och fästa blicken framåt. EU kommer att vara viktigare än någonsin för att värna såväl Europas säkerhet som vår framtida konkurrenskraft.