Är det en slump?

I år är det 25 år sedan lagen om privat arbetsförmedling infördes i Sverige och såväl bemanningsföretag som rekryteringsföretag fyller i dag en naturlig roll på svensk arbetsmarknad. Kartan har förändrats väsentligen sedan dess, men faktum är att Arbetsförmedlingen (AF) har fått stå relativt oförändrad. 

Det saknas inte resurser. Tvärtom framstår AF-systemets kostnad om cirka 80 miljarder kronor per år som en grav överfinansiering givet de svaga resultaten och de parallella system som vuxit fram det senaste decenniet. Problemet med AF bottnar i mångt och mycket om svårigheter att mäta och återge resultat. Men det finns ett undantag: insatsen Stöd & Matchning och dess rating-system. När nu insatsen störs på grund av felräknade budgetmedel undermineras en viktig strategisk nyckel i en kommande AF-reform.

I början av Maj gick AF ut med informationen:
Vi vill informera dig som leverantör av arbetsmarknadstjänster om att volymerna i upphandlade arbetsförmedlingstjänster kan komma att minska något under innevarande år relativt utfallet 2017, eftersom Arbetsförmedlingen behöver anpassa volymerna till myndighetens budgetramar.

Nästan omgående märkte de privata aktörerna av ett minskat inflöde. Företag som var på väg att anställa fler och flytta till större kontor fick istället skala ned sin verksamhet. Anledningen är att regeringens ”extratjänster” äter upp programanslaget. Insatsen kostar 30 miljarder kronor fram till 2021 och har ökat dramatiskt det senaste året. 

”Extratjänsterna” har återkommande dragits med stora implementeringsproblem och är egentligen feltänkt från början – den träffar dessutom fel målgrupp och i en allmän volymhets har deltagarna inte erbjudits arbetsplatsförlagda aktiviteter. Nu tränger åtgärden alltså ut andra fungerande (och billigare) insatser. 

Beror volymhetsen på Extratjänsterna på valet? För i regeringens vårändringsbudget ingick nämligen mer pengar till de hårt kritiserade extratjänsterna. Men det sorgliga är att Stöd & Matchning, privata aktörer och deltagare hamnar i kläm. 

Stöd & Matchning är en bra modell där deltagaren (den arbetssökande) kan välja och välja bort en aktör, och matchningsaktören får betalt efter resultat. Leverantören av tjänsten rankas efter ett trestjärnigt system. De som gör bra ifrån sig lyfts fram. Dåliga aktörer gallras ut. Det senaste året har de 10 procent sämsta fått lämna marknaden i två omgångar, vilket är helt enligt principerna bakom systemet. 

Alla vill se en effektivisering i arbetsmarknadspolitiken med lägre kostnader och högre resultat. Men att prisa ut en insats som Stöd & Matchning med så pass tydliga meriter – och låta programinslaget ätas upp av redan hårt kritiserade ”extratjänster” – är att skjuta sig i foten. Men det kanske är viktigast att snygga till statistiken för regeringen?