Toppmötet i Göteborg – ett hot mot den svenska modellen?

Huvudpunkten på dagens toppmöte är EU-kommissionens förslag ”European Pillar of Social Rights”, eller den ”sociala pelaren” som den kommit att kallas i Sverige. Innehållet handlar om att ge människor i medlemsländerna nya och stärkta rättigheter som bygger på 20 uppsatta principer. Alla med goda avsikter, men som riskerar att påverka Sverige mer än vi tror.

Principer eller lagstiftning?

I de flesta EU-länder regleras arbetsmarknaden främst genom lagstiftning, medan den svenska modellen innebär att arbetsgivare och fack genom förhandlingar och utan politisk inblandning självständigt reglerar det mesta på svensk arbetsmarknad. I Sverige har den bidragit till hög kollektivavtalstäckning och få arbetsmarknadskonflikter.

Den ”sociala pelarens” påhejare brukar snabbt hävda att de 20 uppsatta principerna inte är lagstiftning, utan vaga rekommendationer från EU till dess medlemsländer. Jag tror att det förhållningssättet är att kraftigt underskatta unionen. EU kommer inte med rekommendationer för nöjes skull, intentionen och viljan är att medlemsländernas arbetsmarknadslagstiftning ska harmoniseras.

Maktförskjutning till Bryssel

Ur ett EU-perspektiv är vår svenska modell till stora delar unik. Därför riskerar en maktförflyttning av arbetsmarknadspolitiken till Bryssel påverka oss i betydligt större utsträckning än andra. Den sociala pelaren kan riskera att bli en trojansk häst för svensk arbetsmarknad. Där EU genom att rekommendationer förvandlas till lagstiftning och centralstyrning flyttar vår beslutanderätt till Bryssel. I praktiken innebär det att EU ska få möjlighet att reglera allt från minimilöner och arbetstider till föräldraledighet.

”Vi skulle aldrig, som en del försöker påstå, byta ut vår svenska modell mot något annat” sa Stefan Löfven i sitt EU-tal den 26 oktober. Han har varit extremt tydlig med att EU inte ska ta över beslutandemakten över svensk arbetsmarknad. Men den sociala pelaren riskerar just det. Ska vi komma överens med andra länder i EU kommer vi också oundvikligen behöva anpassa oss efter andra. Så fungerar den demokratiska processen i Europaparlamentet.

Vilket EU vill vi ha?

EU kämpar med legitimitetsproblem, inte minst efter debatten kring Brexit. En ökad beslutsmakt över frågor som rör arbetsmarknad och socialpolitik är inte något som efterfrågas av unionens invånare och kommer därför inte stärka dess förtroende. Maktförskjutning från medlemsländerna till Bryssel och en ökad överstatlighet riskerar snarare att ge bränsle åt de röster som vill splittra unionen. EU är för viktigt för att låta det ske.

Istället för maktförskjutning till EU borde toppmötet ha handlat om hur vi stärker den europeiska arbetsmarknaden, på riktigt. Genom frihandel, ekonomisk utveckling och konkurrenskraft gentemot övriga världen. EU ska hjälpa till att riva hinder för entreprenörskap och växande företag – inte tvinga på dess medlemsländer lagstiftning man inte vill ha.

Den sociala pelaren kan vid en första anblick vara värdefull och rimlig men innebär i själva verket mer överstatlighet och ytterligare maktförskjutning till Bryssel. I förlängningen kan den svenska modellen behöva förändras och fackens roll på den svenska arbetsmarknaden undermineras. Allt medan en socialdemokratisk statsminister glatt skakar hand med andra europeiska ledare på ett toppmöte i Göteborg.