35-timmarsvecka ger Sverige EU:s tredje högsta arbetskostnad – ”Jobb flyttas utomlands”
En 35-timmarsvecka skulle ge Sverige EU:s tredje högsta arbetskostnad i industrin, visar nya siffror. Följden blir sämre konkurrenskraft, minskade investeringar och fattigare hushåll. ”Arbetar alla mindre är det självklart att vår köpkraft också minskar”, säger arbetsmarknadsekonom Petter Danielsson.
En lagstadgad arbetstidsförkortning från 40 till 35 timmar i veckan – med bibehållen lön – skulle slå hårt mot svensk konkurrenskraft, minska investeringarna och försvåra industrins redan pressade kompetensförsörjning.
Det visar en ny rapport från Svenskt Näringsliv om arbetstid och internationell konkurrenskraft.
– Om Sverige skulle genomföra det förslag om arbetstidsförkortning som cirkulerar i debatten skulle vi gå från att ha den sjunde högsta arbetskraftskostnaden i industrin i Europa till att ha den tredje högsta, säger Petter Danielsson, arbetsmarknadsekonom på Svenskt Näringsliv.
Mot EU:s högsta timkostnad
Statistik för 2025 från Eurostat visar att arbetskraftskostnaden per timme inom tillverkningsindustrin var 35 euro i genomsnitt inom hela EU. I Sverige låg den på runt 47 euro.
Om en lagstadgad 35-timmarsvecka skulle införas hamnar snittkostnaden på drygt 51 euro i Sverige. Det skulle få omfattande konsekvenser enligt rapporten, eftersom företag får högre arbetskraftskostnader utan att produktiviteten förändras.
– Att införa en arbetstidsförkortning med bibehållen månadslön innebär att timlönen stiger drastiskt. Samtidigt är produktiviteten densamma som tidigare. Det blir ingen bra kalkyl, säger Petter Danielsson..
Rapporten pekar på att det för svenska företag, som verkar på en internationell marknad där kostnadsnivåerna spelar stor roll för investeringsbeslut och produktion, vore mycket negativt med kraftigt höjda timlönekostnader för de anställda.
– Det hade definitivt haft negativ påverkan på svensk konkurrenskraft, svensk tillväxt och svenskt välstånd. Vi skulle tappa marknadsandelar globalt, investeringar i Sverige skulle minska och industrijobb skulle flytta utomlands.
För företagen återstår då i praktiken två alternativ: att höja priserna eller acceptera lägre lönsamhet.
– Måste priserna på varor höjas så tappar företagen marknadsandelar på världsmarknaden. Eller så försämras lönsamheten och då minskar investeringarna i Sverige, säger Petter Danielsson.
Som exempel nämner han internationella industrikoncerner som väljer mellan att investera i fabriker i olika länder.
– Får vi då en arbetstidsförkortning i Sverige, som innebär att personalen jobbar fem timmar mindre men ska ha lika mycket betalt, är det klart att det påverkar benägenheten att placera investeringarna i Sverige.
Svårt att komma tillbaka
I rapporten beskrivs effekten som dubbel: Sverige riskerar både att förlora exportandelar och att gå miste om nya investeringar.
Särskilt oroande anses det vara för industrin, där produktionen ofta bygger på avancerade värdekedjor, specialiserade underleverantörer och tekniskt kunnande som byggts upp under lång tid.
– Tappar man det är det väldigt svårt att återskapa, säger Petter Danielsson.
Han kopplar också frågan till den svenska lönebildningsmodellen. Där sätter industrin, som är den internationellt konkurrensutsatta sektorn, märket, alltså normeringen, för löneökningarna i alla branscher.
– En lönebildning som försämrar konkurrenskraften får väldigt stora negativa effekter, och det är den grundläggande anledningen till vår förhandlingsmodell där industrin bestämmer takten.
En generell arbetstidsförkortning beskrivs som ett hot mot modellen eftersom den i praktiken innebär stora timlöneökningar utan hänsyn till utvecklingen i omvärlden.
– Våra konkurrentländer kommer ju inte att genomföra motsvarande förändringar, så det här slår ju direkt mot konkurrenskraften, säger Petter Danielsson.
Förvärrar kompetenskrisen
Rapporten lyfter även fram kompetensförsörjningen som ett växande problem. Industrin står redan inför stora rekryteringsbehov de kommande åren. Enligt Industrirådets har industrin ett kompetensförsörjningsbehov på 185 000 personer mellan år 2025 och 2028.
Med en arbetstidsförkortning skulle behovet enligt rapportens beräkningar öka till omkring 230 000 personer.
– Industrin har redan stora kompetensförsörjningsproblem. Det är svårt för branschen att hitta rätt kompetens, och personer som är tekniskt utbildade, säger Petter Danielsson.
Dessutom är industrin ofta kapitalintensiv och beroende av kontinuerlig drift.
– Det görs ofta väldigt stora och dyra investeringar, vilket innebär att maskinerna normalt sett helst ska snurra 24 timmar per dygn.
Om varje anställd arbetar fem timmar mindre i veckan måste företagen antingen rekrytera fler eller acceptera lägre produktion. Och även om det går att hitta nya medarbetare riskerar kostnaderna att stiga ytterligare.
– För att locka folk till branschen kanske lönerna måste höjas och då kan det bli ytterligare kostnadsdrivande, säger Petter Danielsson.
En central del i debatten handlar om löftet om ”bibehållen lön”. Här menar Petter Danielsson att diskussionen blir missvisande eftersom det inte går att lova.
– Även om den nominella lönen, siffran i lönekuvertet, är densamma så är det inte realistiskt att tro på högre reallöner om vi arbetar mindre. Där behöver bilden nyanseras och förtydligas, säger han.
Får företagen högre arbetskraftskostnader kommer det att leda till högre priser i butik vilket urholkar köpkraften, konstaterar han.
– På sikt blir det ingen vinstaffär för hushållen. Ett lands välstånd bygger i grunden på hur mycket varor och tjänster som produceras. Arbetar alla mindre är det självklart att vår köpkraft också minskar. Hushållen blir fattigare. Allt annat hade varit märkligt.
Slår mot konkurrenskraften
Slutsatsen är att ett genomförande av förkortad lagstadgad arbetstid med bibehållen lön skulle slå hårt mot den internationella konkurrenskraften.
Sverige skulle inte kunna stå sig i konkurrensen, varken när det gäller försäljningen av varor och tjänster utomlands, eller när det gäller att locka investeringar till Sverige, enligt Petter Danielsson.
– Självklart påverkar det benägenheten att placera investeringarna i Sverige om personalen jobbar fem timmar mindre men ska ha lika mycket betalt. För det försämrar lönsamheten.
