Jobbpolitiken behöver bättre styrning – inte mindre marknad
Sverige befinner sig i ett läge där arbetslösheten har bitit sig fast på en nivå som hör till de högsta i Europa. Ändå fortsätter debatten att kretsa kring samma föreställning: att det är genom mer insatser från den statliga myndigheten Arbetsförmedlingen som arbetslösheten bäst bekämpas.
Men den tilltron har faktiskt ganska låg verklighetsförankring. Av de cirka 350 000 arbetslösa som har skrivit in sig som arbetssökande hos Arbetsförmedlingen är det bara knappt var fjärde arbetssökande, motsvarande cirka 80 000 som faktiskt får en aktiv insats av myndigheten. Och av dessa så är privata leverantörer inblandade i ungefär 75 procent medan myndighetens egna leveranser endast når cirka 15 000 arbetssökande.
Under senare år har privata leverantörer alltså blivit en central och oumbärlig del av den aktiva arbetsmarknadspolitiken. Arbetsmarknadsutbildningar, karriärvägledning, steg till arbete och framför allt Rusta och matcha utgör i dag majoriteten av de insatser som arbetssökande faktiskt får ta del av.
Detta är en bra utveckling och något som behöver utvecklas och tillåtas fortsätta att växa. Men, nu tas tyvärr steg i fel riktning. Arbetsförmedlingen skär ner de privata insatserna och bygger återigen upp matchningsstöd i egen regi. Tillbaka till 1980-talets arbetsmarknadspolitik, alltså. Detta trots att stora delar av näringslivet har slutat att försöka rekrytera medarbetare via Arbetsförmedlingen. Tilltron till myndigheten är mycket låg, bland såväl allmänheten som näringslivet.
Med ett bättre fungerande system för effektiv arbetsmarknadspolitik kan politiken bidra till att förkorta arbetslöshetstider.
Konsultföretaget Werket AB har på Svenskt Näringslivs uppdrag skrivit en rapport om den aktiva arbetsmarknadspolitiken och hur viktiga de privata aktörerna är. Titeln på rapporten Behåll marknaden – förbättra styrningen är mycket tydlig, marknaden för arbetsmarknadspolitiska insatser ska inte begränsas, den behöver utvecklas.
Det blir extra viktigt eftersom det faktiskt i praktiken saknas ett riktigt alternativ. När Arbetsförmedlingen skär ned insatserna som tillhandahålls av de privata aktörerna har inte myndigheten inte haft förmåga att växla upp med andra insatser. Resultatet blir, som vi nu ser, i stället att ännu färre arbetssökande får ta del av en aktiv insats för att komma i jobb.
Tre förändringar är nödvändiga:
Prioritera de upphandlade tjänsterna. De utgör kärnan i stödet till arbetssökande, men behandlas inte som det av vare sig regering eller Arbetsförmedlingen.
Fastställ en ny strategi. Arbetsförmedlingen behöver en tydlig, operativ plan för hur leverantörsmarknaden ska utvecklas över tid och hur rollerna ska fördelas gentemot andra insatser.
Inför aktiv marknadsförvaltning. Dagens styrning är reaktiv. Kontroller och uppföljningar löser problem först när de redan uppstått. En kvasimarknad kräver kontinuerlig justering av incitament, ersättningsmodeller och leverantörsstruktur.
Svenskt Näringsliv delar rapportens slutsatser och efterlyser dessutom ytterligare förändringar i systemet med matchningsaktörer. Det är i dag för många leverantörer. Det i kombination med för få deltagare leder till att kvaliteten hotas och att seriösa aktörer slås ut.
Med ett bättre fungerande system för effektiv arbetsmarknadspolitik kan politiken bidra till att förkorta arbetslöshetstider. Och med tillväxtfrämjande reformer kan fler komma i jobb och arbetslösheten kan sjunka.
