Skolföretagen höjer resultaten i svensk skola

Regeringen vill begränsa, eller helst stoppa, möjligheten för aktiebolag och andra aktörer med vinstsyfte att bedriva skolverksamhet. Genom att omvandla de vinstdrivande friskolorna till icke-vinstdrivande menar företrädare för regeringen att det inte bara går att bevara valfriheten, utan också att nå tre andra övergripande mål: högre kunskapsresultat, mer elevblandning och bättre resursutnyttjande.

Men inget tyder på att de tre målen kommer att uppnås genom att ombilda skolföretagen till en ägandeform utan vinstsyfte, t.ex. en stiftelse, en ekonomisk förening eller ett aktiebolag med särskild vinstutdelningsbegränsning (sk. SVB-bolag). Snarare pekar mycket mot att detta skulle leda till sämre kunskapsutveckling för eleverna, mindre likvärdighet och ett mindre effektiv skolväsende.

För det första når elever på friskolor högre resultat än elever på kommunala skolor i OECD:s senaste undersökning av femtonåriga elevers kunskaper, Pisa 2015. Efter kontroll för elevernas bakgrund minskar dock skillnaderna. Svenskt Näringsliv har bett forskaren Gabriel Heller-Sahlgren, verksam vid London School of Economics och IFN, att genomföra en fördjupad analys av resultaten.

I PISA 2015 är det för första gången möjligt att särskilja friskolor med olika ägandeformer. Det ger oss möjlighet att studera skillnader och likheter mellan friskolor med och utan vinstsyfte. Resultaten ger nya perspektiv på frågan om vinst i välfärden. Som alltid är verkligheten mer komplicerad än vad som framgår i den polariserade debatten.

Om man använder OECD:s metod uppnår icke-vinstdrivande friskolor sämre resultat än kommunala skolor. De drar därför ned friskolornas genomsnittliga Pisa-resultat. Om något har vinstdrivande skolor ett övertag gentemot kommunala skolor, men på den punkten är inte resultaten statistiskt säkerställda. Inget tyder i vilket fall på att det skulle vara skolföretagen som ligger bakom den negativa resultatutvecklingen i svensk skola.

För det andra är de skolor med minst blandning av elever med olika socioekonomisk bakgrund icke-vinstdrivande. Av toppskiktet skolor - den översta procenten där nästan alla föräldrar har akademisk utbildning och nästan inga barn har invandrarbakgrund - är mer än hälften stiftelser och ideella föreningar. Övriga är musik- och kulturskolor (vinstdrivande fristående och kommunala).

Mycket riktigt särskiljer sig friskolorna utan vinstsyfte även i Pisa 2015. Eleverna har föräldrar med högre utbildningsnivå och högre inkomster. Andelen elever med utländsk bakgrund är ungefär hälften så stor som i kommunala skolor – samtidigt som friskolorna med vinstsyfte har högre andel elever med utländsk bakgrund än kommunala skolor.

För det tredje är friskolor, och då i synnerhet vinstdrivande friskolor, mer effektiva i sitt resursutnyttjande än kommunala skolor. En genomgång från forskningsinstitutet IFAU, baserad på statistik från Skolverket, visar att fristående skolor i genomsnitt får lägre skolpeng än de kommunala skolorna. Det skiljer 10 000 kronor per elev, något som kan förklara den lägre lärartätheten i friskolor. I forskningsrapporter och Skolinspektionens granskningar är det just skolkoncernernas arbete med kvalitet och effektivitet som lyfts fram. Allt tyder därför på att de vinstdrivande friskolorna utnyttjar resurserna mer effektiva än de kommunala.

Vi vill att eleverna ska nå högre kunskapsresultat, att skolan ska vara mer blandad och att resurserna ska användas så effektivt som möjligt. Därför föreslår Svenskt Näringsliv en rad reformer:

• Bättre ledarskap i skolan. Det behövs färre nivåer i den kommunala hierarkin, ett större mandat för rektorerna, men också ett tydligare ansvarsutkrävande för skolledare som inte håller måttet. Både rektorer och lärare måste avlastas onödiga administrativa uppgifter.
  
• Skärpta kvalitetskrav på såväl kommunala som fristående skolor. På samma sätt som fristående huvudmän borde kommunerna kunna förlora tillståndet att bedriva skolverksamhet. Det blir en slags lämplighetsprövning av kommunala huvudmän som missköter sig.
  
• Det finns ett egenvärde i att elever från olika bakgrund möts i skolan. Genom ett aktivt skolval och mer information kan fler föräldrar förmås välja skola och därmed bryta boendesegregationen. Samtidigt måste populära skolor få möjlighet att expandera så att fler elever får chansen att gå där. Men vi avvisar tankarna på särskilda kvoter baserade på elevernas bakgrund och föräldrarnas inkomst. Förutom att sådana kvoter sannolikt strider mot diskrimineringslagstiftningen uppmuntrar de taktikval och strategiskt agerande. Ett fritt skolval är bättre än ett styrt.
  
• Staten måste ta ett större ansvar för skolans finansiering och tydligare fördela de ekonomiska resurserna efter behov. De lärare och skolledare som tar sig an skolorna med störst utmaningar ska få ett tydligt löneincitament. Detta måste kombineras med åtgärder för att komma tillrätta med arbetsmiljön – i klartext mer ordning och arbetsro. Det finns också stor förbättringspotential i lärarutbildningen.
  
• Skolkoncernerna arbetar framgångsrikt med ledning, styrning, kvalitet och effektivitet. De fokuserar verksamheten mot kunskapsmålen – en stor skillnad mot det ”målregn” som ofta präglar den kommunala skolan. Skolföretagens välorganiserade arbete med uppföljning, analys och åtgärder är något den kommunala skolan borde ta efter, inte minst för att frigöra resurser till elever med större behov.

Vi värnar en mångfald av aktörer inom den svenska skolan – offentliga, vinstdrivande och icke vinstdrivande. Gabriel Heller-Sahlgrens nya, fördjupade, analys visar hur absurd vinstdebatten är. För den som är genuint intresserad av att höja kunskapsresultaten och stärka likvärdigheten är inte svaret att rikta udden mot de vinstdrivande friskolorna. Skolval ger möjlighet att bryta segregation och utanförskap. Sverige har en världsunik modell, där alla elever och föräldrar oavsett plånbokens tjocklek, har möjlighet att välja skola. Den modellen ska utvecklas, inte avvecklas.