Biogasen äntligen räddad – vad kan vi lära för framtiden?

Sverige anmälde den 1 april 2020 till kommissionen önskemålet om att förlänga det befintliga skatteundantaget för biogas. Eftersom skatteundantaget räknas som statligt stöd behöver kommissionen bedöma och godkänna stödet innan det kan beviljas.

Det som på förhand skulle vara en rutinmässig förlängning visade sig bli en lång och snårig process som väcker nya statsstödsrättsligt intressanta principiella frågor.

Inom ramen för kommissionens process att bedöma stödet avslog man ett klagomål som hade lämnats in av bolaget Landwärme, en tysk biometanproducent. Företaget drev linjen att skatteundantaget i kombination med stöd från andra medlemsstater, särskilt Danmark, skulle leda till överkompensation för biogasproducenter.

Det var bara en förvarning om vad som senare skulle följa.

Kommissionen godkände nämligen stödet, men kort därefter överklagade Landwärme till Tribunalen, och vann målet den 21 december 2022. Domstolen menade att kommissionen hade bedömt stöden bara i en svensk kontext, i stället för att också ta hänsyn till de danska åtgärderna. Även om stödmottagarna av den svenska skattenedsättningen var köpare av biogas i Sverige och skattebefrielserna inte direkt skulle påverka produktionskostnaden för biogas, skulle de indirekt gynna biogasproducenter som exporterar till Sverige eftersom de skulle kunna sälja biogas där till ett lägre pris. Kommissionen borde därför, menade domstolen, ha genomfört en fördjupad granskning av ärendet, och därför annullerades kommissionens beslut.

Kommissionen tog sedan lång tid på sig för att inleda en fördjupad granskning. Inte förrän i januari 2024 inleddes den formella granskningen, som sedan kunde avslutas i oktober 2024 med en nytt godkännande. På grund av de tidsfrister som gäller för publicering och överklaganden, så är det först nu i maj 2025 vi kan luta oss tillbaka och konstatera att något nytt överklagande inte inkommit, och att det svenska skatteundantaget är ”räddat”, åtminstone fram till 2030 som nuvarande godkännande gäller till.

Under ungefär fem år, mellan april 2020 och april 2025, har de företag som är beroende av skatteundantaget drabbats på olika sätt. Ett problem har varit att Skatteverket inte längre tillämpat de svenska reglerna, eftersom det inte fanns något giltigt kommissionsgodkännande att falla tillbaka på. Det fanns även ett överhängande hot att Skatteverket skulle börja återkräva stöd som beviljats efter 1 januari 2021, då den tidigare stödordningens giltighet löpt ut. Med facit i hand kan vi konstatera att det var klokt av Skatteverket att avvakta med att inleda en sådan komplicerad process.

Utöver detta har företag fått dras med den stora osäkerheten om vad som gäller. Kommer stödet att vara kvar eller försvinna? Det har gjort det svårt för att inte säga omöjligt att planera verksamheten, än mindre göra investeringar för framtiden.

Vid ett seminarium i Näringslivets hus den 24 april, som anordnades av Statsstödsnätverket, diskuterades ärendet. Regeringskansliet berättade ingående om den process som man gått igenom, och de många informella kontakter och politiska påtryckningar som genomförts under ärendets gång.

Det fanns möjligen en viss självkritik, att man skulle ha uppmärksammat Landwärmes klagomål under kommissionens första prövning i större utsträckning. Men det är samtidigt svårt att komma runt att policyåtgärder som utgör statsstöd kan leda till den här typen av situationer. Det visar på problematiken att använda sig av stöd som måste anmälas till kommissionen och innebär ett stort osäkerhetsmoment, inte minst när det finns aktörer på marknaden som kan anse sig bli förfördelade. Det gör också att statsstödsbedömningar alltid innehåller ett stort mått av krassa riskbedömningar, både på medlemsstatens och kommissionens sida. Det är i grunden inte önskvärt ur ett företagsperspektiv, där tydliga och förutsägbara regler är att föredra.

Hur kom det sig då att kommissionen kunde godkänna stödet vid sin andra prövning med tanke på de frågetecken som Tribunalen lyfte? Det var också något som diskuterades vid seminariet, liksom de mer långsiktiga konsekvenserna av Tribunalens dom och kommissionens slutliga godkännande.

Kortfattat kan sägas att kommissionen hänvisade till att både Sverige och Danmark har en tillräcklig kontroll av överkompensation, det vill säga att båda länderna ser till att stödet inte blir så stort så att biogas blir billigare än sin fossila motsvarighet. Det är nämligen kravet i regelverket.

Däremot är den mer principiella frågan fortfarande obesvarad: i vad mån medlemsstater måste beakta stöd som ges i andra medlemsstater när de utformar sina stödsystem. Fortfarande vet ingen var gränsen exakt går, mer än att de bör beaktas i de mest uppenbara fallen. Och i dagsläget vill nog ingen röra i denna fråga i just det här fallet – både Sverige och kommissionen drar nog en lättnadens suck att detta kapitel nu kan betraktas som stängt, åtminstone fram till 2030.