Bra att statsstödsreglerna reformeras – men fallgroparna är många

Det nya statsstödsregelverket som ska understödja Clean Industrial Deal har nu publicerats, förkortat CISAF. Det är ett ramverk som gör det möjligt för medlemsstaterna att ge ytterligare stöd till en rad syften – bland annat att stödja avkarbonisering av industrin, att ny ren elproduktion ska komma till, samt att stödja produktion av vissa produkter inom ren teknik.

Svenskt Näringsliv välkomnar att EU-kommissionen ser över och uppdaterar statsstödsreglerna så att de ligger i linje med kommissionens övriga initiativ. De syften man vill stödja är viktiga – att det tillkommer ny fossilfri elproduktion, att industrins omställning underlättas och att det skapas bättre förutsättningar för att producera och verka inom Europa. Men det bör i första hand ske på marknadsmässiga villkor, inte genom selektiva statsstöd. Därutöver välkomnar vi att kommissionen efter den offentliga konsultationen har reviderat CISAF och gjort den mer teknikneutral, genom att man inkluderat fossilfria tekniker i form av kärnkraftsteknik i vissa delar.

Det hade dock varit bättre om kommissionen hade anpassat de reguljära statsstödsreglerna, än att som nu i praktiken permanenta och bygga ut det tillfälliga kris- och omställningsramverket TCTF. Dessa nya regler läggs nu ovanpå de reguljära statsstödsreglerna, vilket gör regelverket svåröverskådligt och komplext. Allt fler ärenden behöver anmälas till kommissionen för godkännande, vilket leder till ökad administration. Det gör också att kommissionens resurser tas i anspråk för att bedöma nya stöd, och möjligheterna att granska befintliga stöd och upptäcka olagliga stöd har ända sedan pandemins utbrott varit minimala.

Vissa delar av de nya reglerna är särskilt bekymmersamma, med tanke på risken att konkurrensen snedvrids mellan företag och medlemsstater. Ett nytt kapitel om elprisstöd för energiintensiv industri adderades strax innan förordningen antas. Även om det är angeläget att åtgärda brister på elmarknaderna och investera i ny produktion för att sänka elpriserna, så bör det inte främst ske genom statsstöd. Nya stöd av detta slag kan förväntas bli omfattande i vissa länder, vilket kan få stora inverkningar på konkurrensen mellan medlemsstaterna. Förordningen möjliggör stöd upp till 50 procent av elpriset för hälften av konsumtionen.

Skillnader i elpriser avspeglar olika förutsättningar som finns i olika länder, och är en viktig komparativ fördel för länder som Sverige. Om statsstödsreglerna tillåter medlemsstater att kompensera för den typen av skillnader så snedvrider det konkurrensen och kan göra att företag väljer att lokalisera produktion baserat på var man får mest stöd snarare än var de marknadsmässiga förutsättningarna är de bästa. Det kommer på sikt både drabba vissa länder, men också EU:s konkurrenskraft överlag.

Därutöver är vi kritiska till att regelverket möjliggör stöd till massproduktion av vissa så kallade rena produkter. Det är viktigt att både ny och befintlig produktion ges förbättrade möjligheter, men statsstöd är inte rätt väg för att bygga konkurrenskraft inom dessa områden. Tvärtom kan det leda till snedvriden konkur^rens och att investeringsbeslut baseras på felaktiga grunder. Vi ser särskilt allvarligt på att länder som ingår i så kallade stödområden ges möjlighet att ge betydligt mer i stöd än vad som annars är möjligt. Det snedvrider konkurrensen ytterligare – det minsta man kan begära är att alla medlemsstater behandlas lika när det gäller möjligheten att använda sig av den här typen av regelverk.

Vi kommer fortsatt analysera hur regelverket kommer fungera i praktiken, och följa hur medlemsstaterna väljer att använda detta, då det kan ha påtaglig påverkan på den relativa konkurrenskraften för företag i Sverige. Utvecklingen mot ökade nivåer av statsstöd tycks genom det nya regelverket fortsätta, vilket är bekymmersamt. Vi föredrar att goda ramvillkor för näringslivet främjas i bred mening och att marknadskrafterna kan verka utan att konkurrensen snedvrids.