Kritik mot lagförslag om bolagsrätten 

EU-kommissionen har aviserat ett lagstiftningsinitiativ till andra kvartalet 2021 om hållbar bolagsstyrning, vars syfte är att ”förbättra EU:s regelverk för bolagsrätt och bolagsstyrning”. Det sägs innefatta nya regler om dels bolagsstyrning (styrelsens aktsamhetsplikt), dels due diligence i globala leveranskedjor med fokus på mänskliga rättigheter och miljö. I detta syfte har kommissionen genomfört ett webbaserat offentligt samråd som avslutades den 8 februari.

Svenskt Näringsliv anser att de två delarna bör separeras och behandlas åtskilt och uppmanar EU-kommissionen att inte gå vidare med förslagen som rör bolagsrätten och bolagsstyrningsfrågor. 

Förslaget rörande due diligence i leveranskedjor bör särskiljas från det som rör bolagsstyrning eftersom de utgör olika åtgärder som syftar till att lösa olika ”problem”. Due diligence handlar om att minimera risken för negativa effekter för miljö och mänskliga rättigheter i leveranskedjor, medan de idéer som lagts fram om hållbar bolagsstyrning syftar till att lösa påstådd kortsiktighet i bolagsstyrningen.

Bolagsstyrning

Svenskt Näringsliv är mycket kritiskt till behovet av, syftet med och förslagen rörande bolagsstyrning. Initiativet är inte bara onödigt, utan också skadligt och riskerar motverka syftet att få bolag mer långsiktiga och hållbara.

Att ändra det rättsliga systemet för bolagsstyrning i medlemsstaterna från en aktieägarorienterad rättslig ram (dvs. ägarna är de slutliga beslutsfattarna) till en intressentorienterad rättslig ram (dvs. intressenterna (bolagets ´stakeholders´) har juridiska rättigheter kopplade till förvaltningen av bolagets verksamhet, till genomförandet av bolagets affärspolitik och affärsstrategier, till verkställande av ledningens ansvar gentemot bolaget självt etc.) kommer att leda till oklart ledningsansvar med interna intressekonflikter, potentiellt förlamade styrelser och domstolsprocesser, då inte alla intressenters intressen är helt förenliga med varandra. Detta kommer att dramatiskt försvaga ägarnas rättigheter och incitament, vilket skulle få enorma negativa konsekvenser för företags möjligheter att dra till sig riskkapital, för incitamenten att vara entreprenöriella och innovativa och det kommer att undergräva incitamenten för att genomföra framåtblickande investeringar och innovationer som är nödvändiga för att stödja en hållbar ekonomisk tillväxt. Det kommer effektivt att flytta makten från ägarna till agenter (ledning och styrelser) utan att ägarna kan hålla sina agenter ansvariga för deras förvaltning.

I sitt svar på samrådet lyfter Svenskt Näringsliv fram att behovet av EU-lagstiftning i dessa frågor inte är styrkt och att hänsyn till hållbarhet, långsiktighet och intressenters intressen redan beaktas i bolagsstyrningskoder, som den svenska Koden, och i nationell bolagsrätt. Om vi ska kunna ha konkurrenskraftiga företag i EU även i framtiden får inte grundvalarna för nuvarande bolagsrättsliga och bolagsstyrningsregler rivas upp, utan företagen och dess investerare måste kunna förlita sig på det tydliga, enkla och effektiva bolagsstyrningssystem som bygger på följ-eller förklara-principen och där aktieägarna har den ultimata bestämmanderätten över bolaget.

Vi uppmanar EU-kommissionen att lyssna på kritiken från akademisk expertis och andra som har avfärdat dessa förslag och EY-studien som de bygger på (EY-studien ”On directors’ duties and sustainable corporate governance”).

Due diligence

När det gäller Kommissionens initiativ om ansvar för mänskliga rättigheter och miljö i företagens leveranskedjor (due diligence), skulle detta innebära att dagens i grunden frivilliga system ersätts med legalt bindande regler. Flera europeiska länder har eller planerar att införa sådana regler på nationellt plan och införandet av ett europeiskt ramverk skulle kunna undvika ett kostnadsdrivande lapptäcke av nationella lagar och bidra till mer likvärdiga spelregler för företagen. Samtidigt innebär bindande lagstiftning många risker. Stelbenta regler kan medföra ökade administrativa kostnader och minskad konkurrenskraft gentemot aktörer från andra delar av världen och kan i förlängningen leda till att europeiska företag med en mer hållbar inriktning slås ut. De största problemen, inte minst på MR-området, finns i komplexa länder, där en bindande lagstiftning kan leda till att företag väljer bort engagemang i de länder där deras positiva inverkan skulle vara som störst. Dessutom riskerar företag att få ta ansvar för andra oberoende aktörers agerande över vilka men saknar kontroll.

Ett legalt EU-regelverk måste alltså utformas så att dessa risker undviks. Måttstocken bör enligt vår mening att det kan visas vara ett effektivt sätt att bidra till en mer hållbar utveckling och är rimligt för företagen att hantera. Det innebär i praktiken att ett sådant regelverk måste uppfylla bl a följande villkor:

• Det bör ligga i linje med FN:s och OECD:s riktlinjer och vara fullt ut harmoniserat inom EU. Dvs. det ska vara riskbaserat och proportionellt utifrån berörda företags förutsättningar och nationella särregler eller gold plating måste undvikas.
• Det får inte innebära ytterligare arbetsrättsliga krav som påverkar EUs medlemsstaters nationella arbetsmarknadslagstiftning eller kollektivavtal.
• Regelverket måste baseras på process och inte på utfall. Dvs företag ska kunna åläggas att inrätta rimliga rutiner men inte åläggas ett ansvar för andra aktörers agerande som de inte rimligen kan påverka (det led där företaget har en affärsförbindelse). Dessutom måste det vara möjlighet för ett företag att veta när det uppfyllt sina legala skyldigheter (safe harbor).
• Den administrativa bördan måste minimeras, överlappningar med annan EU-lagstiftning undvikas och rapporteringskrav inordnas i EUs Non-Financial Reporting Directive