Debatt: Det är dags att reformera den svenska forskningspolitiken

Världen förändras i rasande takt men i svensk forskningspolitik råder det stiltje. Det duger inte. Forskningspropositionen från 2021 är i praktiken överspelad. Ökat fokus på samhällets klimatomställning, en alltmer trängd frihandel och en dramatiskt förändrad säkerhetspolitisk situation ritar om också den forskningspolitiska spelplanen.

Hösten 2024 väntas regeringen presentera sin forskningspolitiska proposition med förslag på forskningspolitikens inriktning för de kommande fyra åren. Då behöver regeringen göra ett rejält omtag. Området har hittills varit ordentligt underreformerat. Det har nu börjat synas i bristen på investeringar, högutbildad arbetskraft och att Sverige faller i internationella forskningsrankingar.

Näringslivets investeringar i forskning och utveckling (FoU), mätt som andel av BNP, har vid en internationell jämförelse haft en svag utveckling under 2000-talet. På senare år har visserligen företagens investeringar i FoU ökat, men det räcker inte om vi vill hänga med i den globala konkurrensen. Svenskt Näringsliv föreslår därför ett långsiktigt mål om ökade investeringar i FoU motsvarande en procentenhet av BNP. Det skulle i dagens siffror motsvara drygt 50 miljarder kronor årligen.

Två tredjedelar av ökningen ska komma från näringslivet. Det är en tuff, men nödvändig, ambitionshöjning. För att näringslivet ska vilja öka sina investeringar krävs reformer på flera punkter. Inte minst måste nu staten våga göra strategiska prioriteringar. Det kräver mod och vilja att välja – och välja bort.

Regeringar av olika politiska kulörer har under många år byggt ut den svenska forskningspolitiken. Resurserna har ökat kraftigt, vilket har varit både välkommet och nödvändigt. Men alltför lite fokus har lagts på att koncentrera resurserna till strategiskt viktiga områden. Många av de satsningar som har skett under senare år på att generellt och utan villkor höja lärosätenas så kallade basanslag kan ifrågasättas.

Forskningspolitiken måste ges en ny inriktning. En fortsatt förstärkning av de ekonomiska resurserna är naturligtvis önskvärd. Och universitet och högskolor behöver ha goda förutsättningar för att bedriva fri grundforskning. Men forskningspolitiken måste framgent tydligare kraftsamla på områden som är långsiktigt strategiskt viktiga för Sverige och det svenska näringslivet. Två av dem är forskning inom energi och totalförsvar.

Energi. För ett konkurrenskraftigt Sverige som klarar den gröna omställningen behöver industrin en säkrad elförsörjning. Elbehovet beräknas fördubblas till 2045, och framtidens energisystem behöver stå på tre huvudsakliga ben: vindkraft, vattenkraft och kärnkraft.

Sverige har tidigare varit en ledande forskningsnation inom kärnkraft. Decennier av missriktad svensk energipolitik, där bland annat den så kallade tankeförbudslagen var en ingrediens, har dock raserat en del av den positionen. Men mycket av kunnande och erfarenheter finns fortfarande kvar; många nya spännande initiativ pågår också. Med den omläggning av energipolitiken som nu sker kommer forskningen att vara central.

Det pågår en snabb utveckling inom olika tekniker för elproduktion, balansering av elsystemet, transmission, lagring och flexibilitetslösningar på både produktions- och användarsidan. Ökad effektivitet inom dessa områden är helt avgörande för Sveriges framtida utveckling. Det krävs forskning om hur dagens elnät ska optimeras. Vid sidan av forskningssatsningar på befintliga storskaliga kraftslag, behövs det en snabb utveckling inom vätgas och batteriteknik.

Försvar. Svensk försvarsindustri har en nyckelroll i den pågående uppbyggnaden av det svenska totalförsvaret. Avancerad ny teknologi kommer att vara avgörande för att möta morgondagens kris och krig. Men om Sverige ska vara väl rustat för framtiden krävs att satsningarna på att bygga ut forskningen på området påbörjas omedelbart. En väl utformad samverkan mellan stat och industri är central.

Försvarsindustrin besitter högteknologisk spets och kännetecknas av hög FoU-intensitet. Historiskt har satsningar på försvarsforskning drivit viktiga framsteg också inom den civila forskningen; det gäller Sverige liksom många andra länder, inte minst USA.

Nu ser vi tydligt att utvecklingen också går i motsatt riktning. Framstående civil forskning och utveckling leder till intressant användning också militärt. Svensk industri utvecklar redan teknologier som kan användas både i civilt och militärt syfte, så kallad ”dual use”, dubbel användning.

Vid sidan av en tydligare kraftsamling på forskning inom strategiskt viktiga områden krävs åtgärder mot den allvarliga kompetensbristen. Den riskerar att hota den svenska konkurrenskraften och innovationsförmågan.

Sverige har idag en förhållandevis stor arbetslöshet bland akademiker, samtidigt som tre av fyra företag bedömer att rekryteringsproblem kommer att stå i vägen för deras klimatambitioner. Ett utbildningssystem som inte kan examinera ett tillräckligt antal individer med efterfrågad kunskap hotar Sveriges tillväxt.

Sverige behöver ett nytt system för fördelning av resurser till den högre utbildningen som tydligare styr mot de behov som finns på arbetsmarknaden. Lärosäten som är duktiga på att erbjuda god utbildning som leder till att studenter får jobb bör premieras ekonomiskt. En genomgripande översyn av systemet måste genomföras.

Svenskt Näringsliv menar att idén om en så kallad samverkansbonus med fokus på lärosätenas kapacitet till planering och utveckling av utbildning, genomförande av utbildning samt åtgärder efter avslutad utbildning särskilt bör utredas.

Sverige är fortfarande en framstående kunskapsnation, men förändringstakten i omvärlden är snabb och andra länder genomför nu omfattande reformer och satsningar. Nu krävs en ny reformperiod i svensk forskningspolitik.

Fotnot: Utgifterna för svensk forskning och utveckling uppgår idag till drygt 3 procent av Sveriges BNP och företagen svarar för mer än 70 procent av finansieringen (Ekonomifakta).

Artikeln publicerades ursprungligen i Tidningen Curie.