Kemikalier är en förutsättning för ett modernt och hållbart samhälle. De möjliggör framsteg inom sjukvård, energiförsörjning, byggande, transporter och elektronik – och är en nyckel till grön omställning, innovation och ekonomisk konkurrenskraft. Sverige har goda förutsättningar att driva utvecklingen framåt på detta område. Men då behövs en politik som inte bara ser kemikalier som riskfaktorer – utan som en möjliggörare av hållbar utveckling.
Rapporten bygger på ett kunskapsunderlag bestående av intervjuer med branschorganisationer och företag från hela näringslivet och analyser av styrdokument, lagstiftning och tillsynsrapporter. Syftet har varit att fånga hur kemikaliepolitiken fungerar i praktiken och vad som krävs för att uppnå både miljönytta och konkurrenskraft.
Många aktörer beskriver ett komplext regelverk präglat av överlappande krav med otydlig ansvarsfördelning och bristande vägledning på myndighetsnivå. Det leder till ökad och oproportionerlig administrativ börda och osäkerhet och driver kostnader, särskilt för små och medelstora företag. Samtidigt är efterlevnaden av regler beroende av en fungerande tillsyn som är förutsägbar och likvärdig i hela landet. Nationella särregler och otydliga processer upplevs ofta som hinder för innovation och förmåga att ställa om.
Mot denna bakgrund föreslås en ny kemikaliepolitik för Sverige, byggd på två vägledande principer, att skydda människors hälsa och stödja en giftfri miljö, samt att främja näringslivets konkurrenskraft för samhällets och människors bästa. Dessa principer omsätts genom tre pelare, samordnad regelutveckling, innovation och substitution, samt effektiv tillsyn.
Bland de 23 reformförslag som presenteras i rapporten identifieras tre som mest centrala:
Kemikaliepolitiken behöver styras – inte bara regleras. Företag upplever dagens kemikaliepolitik som splittrad och svår att navigera. Regelverken är många och ansvarsfördelningen oklar. Istället för fler regler behövs en tydlig, samordnad styrning som skapar helhet, långsiktighet och stärker legitimitet och EU-påverkan.
Kemikalieinspektionen är en central aktör. Myndigheten har en central roll men saknar ofta tillräckliga resurser. För att kunna kombinera kontroll, vägledning och innovationsstöd krävs tydligare uppdrag, prioriteringar i styrningen och kapacitet att möta nya krav.
Förenkling, vägledning och tillsyn är minst lika viktiga som nya regler. Reglernas effekt avgörs av hur de tolkas och tillämpas. Företag behöver tydlig vägledning och likvärdig tillsyn. Ett fortsatt regelförenklingsarbete är nödvändigt för att minska administrativa bördor och främja efterlevnad.