Många knutar att lösa upp för att klara elförsörjningen 

Elförsörjningsfrågan är en av de absolut viktigaste frågorna att hantera om Sverige ska klar klimatomställning och tillväxt. Regeringen presenterade nyligen sin elektrifieringsstrategi med planer för hur en konkurrenskraftigt prissatt, leveranssäker och fossilfri elförsörjning ska säkras i Sverige.

Det är mycket positivt att man från regeringens sida har fångat upp näringslivets behov och visar förståelse för vikten av en tryggad elförsörjning som gör att elen finns där den behövs, när den behövs. Det är också välkommet det finns en samsyn kring den globala klimatnyttan av att vi kan utöka den svenska exporten som till stor del bygger på tillgången på ren el. Redan idag trycker svensk industriexport bort utsläpp i andra länder som motsvarar hälften av Sveriges totala utsläpp.

Det är nu viktigt att man fokuserar på att utveckla den svenska elmarknaden så att den möter de behov som uppstår i den stora omställning som pågår. Det är centralt att man från politikens sida har förståelse för vikten av att skapa rätt förutsättningar och att undanröja hinder för till exempel ny produktion och framväxten av systemtjänster.

I presentationen av strategin underströks vikten av att se elförsörjningen som en systemfråga med många ingående delar som måste samverka för att vi ska få ett konkurrenskraftigt och leveranssäkert elsystem på plats. I ett sådant system behövs alla fossilfria kraftslag. Sverige kommer att behöva mycket mera vindkraft både på land och till havs men även mer kärnkraft. Därför är det bekymmersamt att elektrifieringsstrategin bygger på energiöverenskommelsen som i praktiken stänger dörren för ny, modern kärnkraft på rent politiska grunder.

Det finns många knutar att lösa upp när det gäller både utökad vindkraftsproduktion och ny kärnkraft och det är viktigt att vi inte stänger dörren för utveckling av kraftslag som kan ha en avgörande betydelse för vår förmåga att klara klimatomställningen och välståndet. Förutsättningarna för ett annat förhållningssätt finns. Regeringen tog nyligen beslut om att ge tillstånd att påbörja byggandet av slutförvar för använt kärnbränsle. Det ger Sverige en god utgångspunkt för fortsatt utveckling inom kärnteknikområdet, inte minst sedan EU:s taxonomi kommer att kräva att just lösningar för hantering av uttjänt kärnbränsle finns på plats för att kärnkraften ska kunna klassas som hållbar.

Vi ser nu ett ökat intresse för byggandet av ny kärnkraft, både hos investerare och inom forskning. Det intresset bör fångas upp på ett bättre sätt.