Vikten av att investera utanför EU
Det investeras för lite i Europa, det är en av grunderna till EU:s svaga konkurrenskraft. Men europeiska företag investerar stora summor utanför EU. Om de slutade med det skulle en del av behoven kunna fyllas, eller…?
Europeiska företags tillgångar i länder utanför EU uppgår till över 100 000 miljarder kr och det inkluderar inte ens portföljinvesteringar, såsom aktier och andra värdepapper, utan bara aktivt ägande i företag, sk Foreign Direct Investment (FDI). Det motsvarar 60% av hela EU:s BNP.
Enligt Eurobarometer från 2024 anser ca två tredjedelar av EU-medborgarna att det är positivt med sådana investeringar. Men det kanske inte dröjer så länge till innan de akuta behoven av kapital (och skatteintäkter från kapital) gör att strålkastarljuset hamnar på dessa tillgångar. Om frågeställningen då handlar om morötter och hur vi ska locka företag att investera mer i EU så är det ju utmärkt. Men om frågeställningen istället blir hur vi med piskan ska driva företag att investera i EU istället för någon annanstans, då har vi hamnat på irrvägar. Av den anledningen har Svenskt Näringsliv varit proaktiva och tagit fram en rapport om hur sådana investeringar gynnar Europas ekonomi.
Varför investerar företag i andra länder? Ett skäl är försäljning, EU-företag säljer varje år för mer än 55 000 miljarder svenska kronor på tredjelandsmarknader. Mycket av detta hade inte kunnat produceras och exporteras från EU utan måste skötas på plats i värdlandet. Vidare behöver företag olika slags inputs, såsom råvaror, eller kostnadseffektiv tillgång till arbetskraft, humankapital eller energi. Man vill också minska sina risker genom att sprida ut riskerna på flera värdekedjor. Sammantaget gör möjligheten till investeringar utanför EU företagen mer konkurrenskraftiga.
Vår rapport visat att utländska investeringar direkt föder in i ekonomin i hemlandet via flera kanaler. Kapital som investerats utanför EU kommer generera vinster på sina nya marknader och en del av dessa vinster kommer tas hem till hemlandet, där de bidrar till den lokala ekonomin. Nya jobb, oftast välbetalda sådana, kommer skapas i hemlandets huvudkontor, inom bland annat FoU, design och marknadsföring. Även olika underleverantörer på hemmaplan kan gynnas, liksom exporten från hemlandet till investeringsdestinationen. Investeringarna utanför EU leder alltså till mer, inte mindre, ekonomisk aktivitet på hemmaplan. Det kan leda till en positiv spiral. Allt detta leder dessutom, via skattesystemet, till nya inkomster till statskassan.
Rapporten visar också att utöver de direkta effekterna finns det indirekta effekter, som oftast är större än de direkta. Ny kunskap och ny teknik som förs hem från investeringslandet kan öka produktiviteten på hemmaplan, både hos det investerande företaget och dess underleverantörer och hos arbetskraften.
Studier har visat att länder med starka institutioner, som EU-länderna, gynnas mest och särskilt på längre sikt. För varje procent mer utländsk direktinvestering som andel av BNP stiger BNP per capita med 0,6 %. Detta härleds huvudsakligen till den högre produktiviteten. Empiriska studier från Frankrike och Tyskland visar också hur andra kanaler kan bidra, bland annat genom ökad export och nya jobb. Givetvis finns det också fall där jobb försvinner då verksamheten outsourcas till tredje land, sådana händelser får alltid uppmärksamhet i media. Men då ska man ha i åtanke att många företag hade inte klarat sig alls utan goda möjligheter till investeringar i tredje land och därmed bevaras också mängder av jobb i Europa som annars hade gått förlorade, eller aldrig ens funnits från början.
Grundprincipen måste vara att ju öppnare vi är, desto bättre. Investeringar både ut ur och in i vår ekonomi är av godo.
Det finns en debatt om behovet att av säkerhetsskäl hindra vissa utgående investeringar. Syftet är att hindra att känslig teknik hamnar i fel händer. Men det finns redan ett väletablerat system för exportkontroller som hanterar detta. Systemet kan komma att behöva justeras i takt med tidens allt mer hotfulla geopolitiska utmaningar, men det finns inget behov att skapa ett helt nytt instrument för granskning av utgående investeringar. Vi ska också ha klart för oss att mindre än 5% av investeringarna går till Kina (och då är även Hong Kong inräknat). Lejondelen av investeringarna går till andra västländer och utgör knappast ett hot mot vår säkerhet.
Därför ska vi uppmuntra och inte försvåra för företag i Europa att fortsätta investera i och vara aktiva på marknader runt om i världen. Grundprincipen måste vara att ju öppnare vi är, desto bättre. Investeringar både ut ur och in i vår ekonomi är av godo.
