Ohållbart förslag till åldersberoende sjukersättning

Den särskilde utredaren Samuel Engblom, till vardags i TCO, har överlämnat betänkandet ”En sjukförsäkring med prevention, rehabilitering och trygghet” (SOU 2021:69) till socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi. Utredningen föreslår att regelverket ska bli generösare och bland annat ge större möjligheter till sjukersättning (tidigare förtidspension) när den sjukskrivne uppnått viss ålder – 60 år.

Det är ett steg bort från tankegångar som länge har varit vägledande för utformningen av sjukförsäkringen.

Redan idag är det främst äldre som beviljas sjukersättning, av naturliga skäl eftersom vi blir mer sjuka ju äldre vi blir. Rätten till sjukersättning bygger på individuella bedömningar av om arbetsförmågan är stadigvarande nedsatt på grund av sjukdom. Och ålder är inte ett sjukdomstillstånd. Även långtidssjukskrivna som är äldre kan med aktiva rehabiliteringsinsatser stöttas tillbaka i tidigare eller nytt arbete. Fokus borde självklart vara att ta tillvara den arbetsförmåga som finns hos den sjukskrivna, inte att gömma och glömma långtidssjukskrivna som nått 60 års ålder.

Att bedöma försäkrades arbetsförmåga efter viss ålder, samtidigt som det pågår reformering för ett förlängt arbetsliv hänger inte heller ihop. Att bortse från möjligheter att rehabilitera äldre tillbaka i arbete kommer att förkorta – inte förlänga – deras arbetsliv. Genomförs förslagen är risken uppenbar att vi återigen får en sjukförsäkring som präglas av passivitet och att många lämnar arbetslivet i förtid via sjukersättningen.

Att försäkrade väljer att ta ut pension tidigt finns det säkert många anledningar till, en kan vara för att de inte vill ställa om till ett arbete där de har förmåga, kanske för att de inte fått aktivt stöd och hjälp, kanske för att de inte tror sig vara ”anställningsbara”. Men särskilda bedömningar för ”äldre” hör inte hemma i sjukförsäkringen – då får sjukförmånen snarare karaktär av pensionsförmån.

För att möjliggöra ett längre arbetsliv även för individer med långvarig sjukfrånvaro, men som inte har en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan på grund av sjukdom, bör istället särskilda aktiva stödinsatser utformas.

Finansdepartementets sakkunnige i utredningen ställer sig inte bakom utredningens förslag, utan pekar i ett särskilt yttrande på att utredningens förslag riskerar leda till permanenta och strukturella förändringar, kostnadsberäkningarna riskerar att inte reflektera alla konsekvenser av de förslag som utredningen presenterar, samtidigt som det saknas tillfredsställande förslag för att finansiera föreslagna reformer.

Förtidspension bör vara en allra sista utväg när alla andra möjligheter är uttömda. Att lämna arbetsmarknaden i förtid, trots att arbetsförmåga kan finnas, är inte hållbart.