Dags att Sverige återtar sin tätposition i forskningsligan

Vid en första blick är det inte mycket som förenar Singapore och Jamaica. Den förra är en rik och högt utvecklad stadsstat i Asien och den senare ett av Karibiens fattigaste länder. Tittar man närmare på ländernas historia blir det däremot tydligt att de har mycket gemensamt. Båda länderna har en bakgrund inom det brittiska kolonialväldet och engelska som officiellt språk. De är också små tropiska önationer med en befolkning på runt fem miljoner invånare. Under en period på 1960-talet, strax efter självständigheten från Storbritannien, hade de samma BNP per capita. Sammanfattningsvis kan man säga att för 50 år sedan var båda länderna lika fattiga och stod inför liknande samhällsutmaningar.

Trots det på många sätt jämförbara utgångsläget gick länderna helt skilda vägar. Singapore har på ett halvt sekel utvecklats till ett av världens rikaste länder med en BNP per capita som idag överstiger Sveriges. Jamaica är tyvärr fortfarande ett mycket fattigt land.

Hur lyckades Singapore?

En stor del av svaret ligger i att landet, till skillnad mot Jamaica, snabbt ställde om sin ekonomi mot export och frihandel. Singapore genomförde också mycket målmedvetna och långsiktiga satsningar på utbildning, forskning och innovation. Det gav resultat. Singapore kommer idag ut högt i PISA-studier och forskningen på universiteten är världsledande. Landet har framgångsrikt attraherat FoU-investeringar från näringslivet.

Vad kan Sverige och den svenska politiken lära? Det viktigaste är förståelsen för vad som bygger vårt välstånd. Det är inte en naturlag att företagen ska investera i FoU i Sverige. För att klara detta krävs långsiktiga reformer för ett gynnsamt forsknings- och näringsklimat. Vi måste vara på tårna. Det går inte att leva på gamla meriter.

Tyvärr har utvecklingen i Sverige gått åt fel håll. På 20 år har företagens FoU-investeringar, mätt som andel av BNP, sjunkit med en tredjedel. Det motsvarar 30 miljarder i förlorade investeringar om året. Forskningskvaliteten på våra universitet har också den hamnat på efterkälken. Sverige tillhör inte längre tätgruppen av länder som USA, Danmark och Singapore. Forskningspolitiken har länge premierat kvantitet framför kvalitet.

Den forskningsproposition som regeringen snart kommer att presentera har stor betydelse för möjligheterna att vända utvecklingen. Förväntningarna från näringslivet är stora.

Svenskt Näringsliv har föreslagit ett forskningspolitiskt mål i bred politisk överenskommelse. På 10 år ska Sverige öka forskningsinvesteringarna med motsvarande en procent av BNP. Tre fjärdedelar av ökningen ska ske i näringslivet. Det ställer stora krav på hela vårt forsknings- och näringslivsklimat och kommer att kräva kraftfulla reformer. Målet har ett brett stöd i näringslivet och budskapet är tydligt: Ett brett politiskt åtagande med målet att återta Sveriges tätposition skulle skicka en mycket positiv signal till näringslivet och därmed öka vårt lands attraktivitet för FoU-investeringar.      

Historien om Singapore och Jamaica visar att investeringar i utbildning och forskning spelar roll. Det avgör tveklöst ett lands välståndsutveckling. Sverige är inte en liten tropisk önation. Men vi är inte heller immuna mot de långsiktiga konsekvenserna av sjunkande skolresultat och minskade investeringar i forskning och utveckling. Regeringen måste se höstens forskningsproposition som ett avstamp mot återtagande av förlorad svensk forskningsterräng.