Så kan svensk förskola lyfta – forskare föreslår nationell kunskapsbank

Spretiga läroplaner, kompetensbrist och växande dokumentationskrav gör det svårt att hålla uppe kvaliteten i svensk förskola, visar en ny rapport. Förskoleforskaren Christian Eidevald efterlyser nu ett nationellt forskningsutvecklingscentrum som kan samla och sprida beprövad kunskap – och ge stöd där det behövs mest, inte minst i utsatta områden.

Svensk förskola har länge lyfts som ett internationellt föredöme med höga inskrivningstal och stora satsningar på området. Men i den nya rapporten ”Rätt start i livet – så lyfter vi svensk förskola” varnar förskoleforskaren Christian Eidevald för en sjunkande kvalitet, inte minst i socioekonomiskt utsatta områden.

– Förskolan kan ge stora samhällsvinster eftersom det bidrar till lägre vård- och sociala kostnader på sikt, högre utbildningsnivå och också ökade skatteintäkter. Här ser vi dock en utmaning där barn som skulle ha mest att vinna på förskolan också är de som i lägst grad deltar i förskolans verksamheter, säger Christian Eidevald, gästprofessor i pedagogik vid Södertörns högskola, legitimerad förskollärare och docent i förskoledidaktik.

Han menar att barn från resurssvaga familjer behöver bättre kompensatoriska insatser, som tillräckligt stöd att lära sig svenska/språk och att känna en delaktighet, en lust att lära och stärkt förmåga att hantera motgångar.

– Diskussionen om förskolan tenderar att handla om stora barngrupper, men det finns även andra delar som är minst lika mycket eller till och med ännu mer avgörande för vad som faktiskt skapar kvalitet, säger Christian Eidevald.

Enligt rapporten, som presenterads på ett seminarium arrangerat av Svenskt Näringslivs initativ Näringslivets skolforum, framgår det att spretiga läroplaner, växande dokumentationskrav, otillräcklig kvalitetsuppföljning och kompetensbrist gör det svårt för förskolelärare att upprätthålla kvaliteten. Det har lett till strukturella problem som hög sjukfrånvaro och få legitimerade förskollärare.

Tidigare forskning visar att kvaliteten i förskolan beror på gruppstorlek, personaltäthet, personalens utbildning och lokalernas utformning. Men enligt Christian Eidevald handlar det också om så kallad processkvalitet, de mjuka värdena.

– Ett viktigt mått på kvalitet är det som sker i vardagen, i mötet mellan de vuxna och barnen och även mellan barnen. Det handlar om de vuxna har ett lyhört bemötande, om det finns en trygghet och förutsättningar för lek och fantasi, säger han.

Här har ledarskapets styrning en avgörande betydelse, menar han.

– Resurserna är viktiga, men resurserna i sig är inte tillräckliga. Det avgörande är hur de används och hur det organiseras, säger Christian Eidevald.

Vill ha behöriga kollegor

Han får medhåll av Pia Rizell, 2:e vice ordförande för Sveriges Lärare och verksam på Lindens förskola i Vivalla, som talar utifrån både medlemmarnas och sin egen erfarenhet.

– Ett sätt att använda resurserna rätt är att locka kompetens till socioekonomiskt utsatta områden. Här behöver kommunal eller privat förskola jobba med headhunting för den bästa rektorn, som i sin tur ofta tar med sig medarbetare med stor erfarenhet. När vi frågar våra medlemmar vill de ha behöriga kollegor att dela ansvaret med för att driva utveckling och höja kvaliteten tillsammans, säger hon.

Att säkra närvaron är också ett kvalitetshöjande åtgärd, fortsätter hon.

– Om ett barn inte dyker upp så behöver vi börja med att sms:a och sen ringa för att meddela att barnet är saknat. Då kan lärare i förskolan tydligt berätta vad man gör under dagen och vad barnet missar när det inte kommer, säger hon.

Rapporten välkomnas också på politiskt plan. Särskilt när det kommer till att skapa en mer tydlig och framför allt relevant läroplan.

– Jag ser hellre en läroplan som faktiskt återspeglar det som är viktigast och det som i så fall är kvalitetshöjande som mötet mellan barnen. Vi har ingen aning om det hur det här ser ut idag för det är inget man tittar på, säger Linda Obiedzinski, vice ordförande i Moderata ungdomsförbundet (MUF), ledamot av kommunfullmäktige och tidigare vice ordförande i förskolenämnden i Malmö stad.

Hur detta ska implementeras är dock en svårare fråga.

– Hur ska vi se till att vi uppnår den här likvärdigheten i 290 kommuner och tusentals fristående huvudmän? Hur ska vi se till att det kompensatoriska uppdraget faktiskt säkerställs med den läroplanen vi skriver? Jag vet ju varför jag vill att barn ska gå i förskolan och vad resultatet ska vara. Men frågar man någon annan politiker så ser det olika ut. Därför har vi också en skillnad i hur man implementerar och hur man styr, säger hon.

I rapporten föreslår Christian Eidevald bildandet av ett nationell forskningsutvecklingscentrum som samlar forskning och beprövad erfarenhet och omsätter den i konkret stöd i vardagen. Det skulle ge personalen verktyg som faktiskt fungerar i praktiken, menar han.

– Med en gemensam kunskapsinfrastruktur skulle vi kunna samla, analysera och sprida vidare det som funkar i förskolor runtom i landet. Det skulle också ge underlag för den politiska styrningen var man ska satsa resurser och hur mycket som behövs i särskilda områden.