Digitaliseringen kräver smarta skatter

Debatten om digitalisering och skatter blir alltmer högljudd. Inom EU har nyligen en grupp på tio länder rest krav på nya beskattningsformer för den digitala ekonomin. En frontlinje kan skönjas mellan EU och USA och i skottgluggen är främst globala företag med digital profil, där akronymer som GAFA och FANG anspelar på företag som Google, Apple, Facebook, Netflix eller Amazon.

För Sveriges del är viktigt att navigera rätt i den internationella skattedebatten för att möta de många utmaningar som digitaliseringen innebär. Mycket står på spel i form av jobb, investeringar och företags nyckelfunktioner om vi inte ser skatternas strategiska betydelse i den omvälvning som nu sker. Med krav att beskatta utländska internetjättar riskerar följa förlorad beskattningsrätt över egna storexportörer.

De ändrade förutsättningar som följer av digitaliseringen ökar konkurrensen från globala aktörer och kan ställa nya krav på ländernas skattesystem. Men därifrån är det långt till att nya beskattningsformer skulle behövas.

Det är visserligen sant att digitaliseringen påverkar relationen mellan producenter och konsumenter, att digitala plattformar för samman beställare och utförare för varor och tjänster på nya sätt och att betalningsmönster förändras. Även om gamla affärsmodeller ställs på ända, är etablerade skatteprinciper också fortsättningsvis giltiga.

Vinster ska beskattas där värden skapas. Det är också grundläggande att beskatta nettovinsten, det vill säga medge avdrag för kostnader och att säkerställa att inte flera länder beskattar samma vinst. Hörnstenar är bland annat regelverken om fasta driftsställen, som reglerar när skattskyldighet inträder, och transferpriser, som har betydelse för vinstberäkningen. Internationella överenskommelser har diskuterats ingående de senaste åren i OECD:s projekt om BEPS, Base Erosion and Profit Shifting.

Kraven på nya beskattningsformer talar om ”utjämningsskatt” och att beskatta på grundval av försäljning och ”virtuella driftsställen”. De nya kraven riskerar bryta mot flera vedertagna principer och blanda samman vinst och konsumtion, som redan idag beskattas genom ländernas momssystem. Vidare har snart sagt alla företags verksamheter digitala inslag och det är inte möjligt att dra rimliga gränser för vad som i skattehänseende ska anses som digitalt.

Många företag skulle därtill drabbas av kraftigt ökad osäkerhet om var och hur mycket skatt som ska betalas. Det skulle försvåra avräkning för utländsk skatt och öka antalet tvister med dubbelbeskattning, det vill säga när flera stater vill beskatta samma vinst. Därför är det välkommet att Sverige inte tillhör de tio EU-länder som står bakom de nya skatteplanerna.

För Sverige följer dessutom stora realekonomiska risker om beskattningen mer styrs av var marknaderna finns. Eftersom vi har förhållandevis liten egen marknad skulle vår skattebas krympa. Som exportberoende land är Sverige också sårbart om andra länder i större utsträckning gör anspråk på vinster som genererats av uppfinningar och utvecklingsarbete som skett i här. En sådan utveckling riskerar i förlängningen driva företag att flytta verksamheter dit de stora marknaderna finns, vilket skulle göra oss till dubbel förlorare genom att tappa såväl arbetstillfällen som skattebas.

Samtidigt som det är bra att såväl vår finansminister som statsminister tagit tydlig ställning mot nya beskattningsformer, kvarstår stora problem i det svenska skattesystemet. Under mandatperioden har dessvärre utvecklingen gått åt fel håll i delar som är betydelsefulla för att möta digitaliseringens utmaningar. Villkoren för kompetens, entreprenörskap och bolagsskatt behöver bli bättre, inte sämre.

Fler än var tredje heltidsarbetande person förlorar mer än hälften av en inkomstökning på grund av dagens höga marginalskatter. Skärpningar av den så kallade entreprenörsskatten uteblir visserligen men dessvärre ser också angelägna förbättringar ut att frysa inne. När det gäller bolagsbeskattningen behövs stärkt rättssäkerhet, tydligare följsamhet till internationella standarder och att full avdragsrätt säkerställs för tidigare års förluster.

Med digitaliseringen kan möjligheterna bli särskilt stora att vinna fördelar av konkurrenskraftiga villkor. På samma gång kan det förmodligen bli mer ödesdigert att hamna på efterkälken. Därför är det hög tid att agera och en god början är att Sverige intagit en smart position mot nya beskattningsformer.

Denna artikel har även publicerats på DI-debatt