Expertskatten förlängs men ytterligare förbättringar behövs

Regeringen har nu överlämnat förslaget om förlängd expertskatt till riksdagen, (prop 2020/21:37).  Förslaget innebär att expertskatt kan beviljas i fem år istället idag tre år. Det är naturligtvis positivt att reglerna förbättras men ytterligare förändringar bör göras.

Reglerna om expertskatt tillkom 2001 med syfte att stärka Sveriges internationella konkurrensförmåga genom att främja svensk forskning och produktutveckling samt att skapa incitament för företag att förlägga och bibehålla koncernledande funktioner som kan kräva utländsk personal i Sverige. Med hänsyn till den pågående pandemin och dess ekonomiska konsekvenser blir det ursprungliga syftet än viktigare. Det finns en uppenbar risk för att företagens forskning och utveckling faller kraftigt som en konsekvens av den pågående ekonomiska krisen. En utveckling som varit tydlig i tidigare kriser är att företagens försämrade finanser riskerar att minska FoU-investeringar under kommande år. Med hänsyn till den ekonomiska utvecklingen hade det varit önskvärt att regeringen gått längre och förlängt tidsperioden för expertskatten till sju år, så att den svenska tidsperioden blir konkurrenskraftig med vad som redan gäller i Danmark.

Tyvärr väljer regeringen, trots påpekade från ett stort antal remissinstanser, att låta den nya längre tidsperioden bara omfatta vistelser som påbörjats i Sverige efter 31 maj 2020. Det innebär att bland annat forskare som sedan tidigare omfattas av den treåriga expertskatten inte kommer omfattas av den förlängda tidsperioden. Det är mycket beklagligt, då det i rådande läge är av vikt företag eller andra organisationer inte förlorar värdefull kompetens och inte heller tappar momentum i den verksamhet som idag bedrivs med hjälp av utländsk expertis.

Reglerna om expertskatt har, utöver tidsperioden, kritiserats på ett flertal punkter, bland annat för att reglerna upplevts som oförutsägbara. Redan 2017 överlämnade Svenskt Näringsliv en hemställan till regeringen med förslag på nödvändiga förändringar. För att ytterligare underlätta och stimulera svensk forskning och utveckling bör regeringen med denna hemställan som underlag även göra följande förändringar av reglerna

• Sänk lönenivån för expertskatt från 2 prisbasbelopp till 1,5 prisbasbelopp

• Sänk kompetenskraven och slopa kravet på betydande svårighet att rekrytera inom landet

Lönenivån i reglerna har kritiserats för att vara alltför hög, varför det är motiverat att sänka den från 2 prisbasbelopp till 1,5 prisbasbelopp. En sådan sänkning av lönenivån skulle innebära att antalet berättigade till skattelättnader ökar och att de svenska reglerna blir mer konkurrenskraftiga i ett internationellt perspektiv. En sådan förändring av reglerna torde dessutom, åtminstone delvis, redan vara finansierad. I samband med att löneregeln infördes 2012 avsattes ett budgetutrymme på 550 Mkr, den tillkommande skattelättnaden beräknades då omfatta ytterligare ca 2 250 personer (prop 2011/12:1). Statistik tyder dock på att utfallet inte är så stort som prognosen antog, läs mer här.

Den s.k. kompetensregeln har kritiserats för att den brister i förutsebarhet. Det har av många uppfattats som att små skillnader i kompetens hos arbetstagaren, eller i arbetsbeskrivningen för den aktuella tjänsten, kan leda till olika bedömningar i snarlika ärenden. Kompetensregeln bör förändras och endast omfatta kategorin forskare. En sådan förändring riskerar visserligen medföra att vissa arbetstagare kan falla utanför reglernas tillämpningsområde men dessa negativa effekter torde kompenseras genom den föreslagna sänkningen av löneregeln. Att låta kompetensregeln finnas kvar för kategorin forskare är nödvändigt, då lönebilden för forskare är en helt annan än vad som gäller för det privata näringslivet i övrigt samtidigt som denna kategori arbetstagare har kvalifikationer med sådan inriktning eller på sådan kompetensnivå som, med hänsyn till lagstiftningen syfte, måste omfattas av reglerna. Kompetenskravet på forskare bör sänkas så att det ”räcker” med att forskaren avlagt en doktorsexamen utan krav på postdoktoral tjänstgöring. En sådan förändring av lagreglerna skulle innebära att de svenska reglerna mer jämförbara med vad som gäller i våra grannländer, exempelvis Danmark.