Hållbara SME-företag

EU:s gröna giv och övergripande klimatmål har lett till att ett antal nya regleringar som ökar kraven på de stora företagens transparens kring hållbarhet i värdekedjan. Två exempel är CSRD (Corporate Sustainability Reporting Directive) och CSDDD (Corporate Sustainability Due Diligence Directive) som reglerar de stora företagens ansvar för att identifiera, förebygga, begränsa och redovisa de negativa inverkningar för miljö och människor som är förknippade med företagets verksamhet och värdekedja. Gemensamt för båda regleringarna är att de får väsentliga konsekvenser även för små och medelstora företag genom de krav som ställs av större affärspartners i värdekedjan.

I en färsk rapport från Svenskt Näringsliv berättar åtta SME-företag själva om hur de arbetar med hållbarhet och hur de på olika sätt försöker bemöta den ökande omfattningen av hållbarhetsinformation som efterfrågas av företag som de levererar till eller har andra affärsförbindelser med. Gemensamt för dem alla är ett starkt engagemang för de hållbarhetsfrågor som är väsentliga för verksamheten. Den hållbarhetsinformation som efterfrågas av motparter i värdekedjan är dock tidvis svår att förstå och bemöta. Data och underlag skiljer sig åt beroende på vilket företag det är som frågar. Att svara upp mot olika krav och mallar är administrativt betungande tar värdefulla resurser från annat hållbarhetsarbete. Ibland efterfrågas information som inte går att tillhandahålla och då riskerar man i värsta fall att behöva avstå från affären helt och hållet.

Rapporten visar att det finns ett stort behov av mer enhetliga krav på den information om hållbarhet i värdekedjan som efterfrågas från mindre företag. En gemensam frivillig EU-standard för hållbarhetsrapportering i SME-företag är ett steg på vägen. En risk är dock att ett sådant frivilligt ramverk utvecklas till en de facto-standard som alla företag – oavsett bakomliggande förutsättningar – förväntas eller genom avtal förbinds att följa fullt ut. I synnerhet om man inför ett tak för vilken information som får efterfrågas från SME-företag i linje med EU-standarden. Detta kan komma att motverka frivilligheten och minska inslaget av flexibilitet. För de minsta företagen kan en sådan utveckling leda till en ökning snarare än en minskning av rapporteringsbördan. En gemensam EU-standard behöver därför vara proportionerlig och flexibelt utformad så att den kan användas av företag med stor variation vad gäller storlek och verksamhet.

Gemensamma standarder och regelbaserade begränsningar räcker dock inte för att de krav på hållbarhetsrelaterad information som SME-företag möts av ska bli mer proportionerliga. Att applicera ett riskbaserat – i motsats till regelbaserat – synsätt på processer för övervakning och rapportering av tillbörlig aktsamhet i värdekedjan skulle generellt underlätta för mindre företag, vars relativa hållbarhetspåverkan i regel är väsentligt mindre än de större företagens. En riskbaserad ansats är inte bara angelägen i fråga om de större företagens bedömningar av värdekedjan, utan ger även de mindre företagen möjlighet att rikta fokus på det som är mest väsentligt och lämnar utrymme för sunda avvägningar mellan olika prioriteringar på hållbarhetsområdet.

Satsningar på transparens och hållbara värdekedjor måste gå hand i hand med lönsamhet och konkurrenskraft även för mindre företag. Med rätt förutsättningar som ger tillräcklig handlingsfrihet att göra rätt prioriteringar kan småföretag lägga sina resurser på rätt saker i hållbarhetsarbetet, såsom gröna innovationer, resurssnålare processer och klimatsmarta lösningar.