Kadmiumskatt och skatt på kemiska växtskyddsmedel försämrar svensk konkurrenskraft

I SOU 2017:102 föreslås att det ska införas en skatt på kadmium i vissa produkter och en skatt på kemiska växtskyddsmedel, något som vi avstyrker i vårt remissvar. Skatterna föreslås träda i kraft den 1 juli 2019. Vidare föreslås att den nuvarande bekämpningsmedels­skatten ska avskaffas då den inte i någon större utsträckning bidrar till att nå miljökvalitetsmålet Giftfri miljö.

Enligt utredningens föreslag ska skatt betalas för kadmiuminnehållet i avloppsslam för jordbruks­ändamål, foder som har ett mineraliskt ursprung, kalk och mineralgödsel som innehåller fosfor. Avsikten med förslaget är att skatten ska träffa nytillskott av kadmium som huvudsakligen tillförs livsmedelsproduktionskedjan via åkermark. EU har gemensamma gränsvärden för kadmium i livsmedel men inget EU-land har någon specifik kadmiumskatt.

Användningen av slam, kalk och mineralgödsel fyller en funktion i jordbruket. Självfallet är det viktigt med åtgärder för att undvika att människor exponeras för olämpliga ämnen som kan vara skadliga för hälsan. I detta arbete är det viktigt att använda ändamålsenliga styrmedel som är effektiva för att uppnå en miljöstyrande effekt. Utredningen tar själv upp flera alternativ styrmedel såsom höjda gränsvärden, frivilliga certifieringar och information.

Tillförseln av kadmium i åkermark sker huvudsakligen via luftnedfall och det innebär att merparten av tillskottet av kadmium på åkermark inte träffas av den föreslagna kadmiumskatten. Istället påverkas vi i hög grad av det tillskott som görs på åkermark i andra länder i vårt närområde. Tillförseln av kadmium är således i första hand en gränsöverskridande fråga. Mot bakgrund av detta bör effekten bli betydligt mer verkningsfull om Sverige arbetar för gemensamma förändringar inom EU än att införa en nationell skatt på kadmium som ensidigt försämrar konkurrensförmågan för svenska jordbruks­produkter med begränsad miljönytta då endast svenskodlade produkter berörs av skatten.

Utredningen föreslår även att det ska införas en skatt på kemiska växtskyddsmedel. Växtskyddsmedel används bl.a. för att skydda växter och växtprodukter mot skadegörare och att förhindra oönskade växter, liksom att påverka de önskvärda växternas livsprocesser och hållbarhet. Produkterna används för att det finns ett reellt behov och användningen behovsanpassad efter vilka växter som odlas och skadetrycket. Växtskyddsmedlen är viktiga verktyg för att få fram friska grödor och större skördar. Att kemiska växtskyddsmedel måste vara godkända för att få användas innebär att dessa måste genomgå en omfattande godkännandeprocess hos berörda myndigheter innan dessa kan sjösättas på den svenska marknaden eller i något annat EU-land.

Enligt utredningens förslag kategoriseras kemiska växtskyddsmedel i tre skattenivåer. Den högsta skattesatsen ska tillämpas på kemiska växtskydds­medel som innehåller verksamma ämnen som klassificeras som kandidatämnen för substitution i EU:s växtskydds­förordning. En skatt har dock en begränsad miljöstyrande effekt då produkter som träffas av den högsta skattesatsen saknar bra substitut.

I befintligt system sker restprovtagning i livsmedel. Huvuddelen av de svensk­ producerade livsmedlen saknar helt spår av bekämpningsmedel och det är ovanligt att det finns resthalter över gränsvärdet i svenska livsmedel. Det indikerar att nuvarande användning av växtskyddsmedel är behovsanpassad och fungerar i enlighet myndigheternas krav och intentioner.

De föreslagna skatterna på kemiska växtskyddsmedel och kadmium är inte förenliga med den svenska livsmedelsstrategins övergripande mål och prioritering om att förbättra den svenska konkurrenskraften och att öka produktionen i Sverige. Istället riskerar de föreslagna skatterna att försämra svensk konkurrenskraft vilket kan få negativa effekter på den svenska välfärden och den svenska sysselsättningen.