Kraftigt motstånd i Schweiz mot arvsskatt på ”superrika”

I söndags hölls folkomröstning i Schweiz om att införa en arvsskatt på 50 procent på arv och gåvor över 50 miljoner CHF och där intäkterna skulle gå till att lösa klimatkrisen och därmed ”nödvändig samhällsombyggnad”. Hela 79 procent röstade mot förslaget som drivits fram till en folkomröstning av ungsocialisterna JUSO som är Socialdemokraternas (SP) ungdomsförbund men ett självständigt parti, dock utan plats i parlamentet. Förslaget har dock haft stöd av SP.

Landets federala regering liksom organisationer och företagare har varnat för effekterna av förslaget. Oron har varit särskilt stor bland familjeföretagen där många har varnat för utflyttning på samma sätt som skett i Norge de senaste åren. Den mest tydliga kritiken i Schweiz har kommit från Peter Spuhler, ägare till järnvägsföretaget Stadler. ”JUSO tvingar mig att utvandra”, sa han till Schweiziska TV-kanalen SRF och pekade ut Österrike eller Italien som länder att flytta till. Spuhlers förmögenhet är bunden i ägandet av Stadler och skatter på förmögenhet och arv innebär i praktiken att entreprenörer kan tvingas sälja aktier för att betala skatten. I den schweiziska debatten har PS föreslagit att arvsskatten skulle kunna betalas med aktier.

Schweiz är världens rikaste land räknat per genomsnittlig förmögenhet enligt banken UBS och landet har ett gott rykte som en säker hamn för ägande med låga skatter. Debatten om en extra arvsskatt på ”superrika” har därför uppmärksammats utanför landet.

I en studie från Université de Lausanne gjord på uppdrag av den federala skattemyndigheten (ESTV) varnades för att förslaget skulle leda till en nettoutvandring på 49-74 procent av de berörda med en nettoeffekt att den aktuella skattebasen skulle krympa 77-93 procent. Det är förvisso få som skulle beröras av skatten men dessa svarar för en betydande del av de totala federala skatteintäkterna, två tredjedelar av skatteintäkterna kommer från fem procent av skattebetalarna. Nettointäkten av den föreslagna skatten uppskattades därför bli i ett spann från -0,7 till +0,3 miljarder CHF. Med andra ord skulle skatten knappast ge några ökade intäkter, förmodligen till och med minskade.

Schweiz har idag en arvsskatt i 24 av 26 kantoner men makar och barn är vanligtvis undantagna. Likaså finns på kantonal nivå en förmögenhetsskatt på 0,06 (Zug) till 1,0 (Geneve) procent. Utdelningar beskattas ungefär som i Sverige medan kapitalvinster är skattefria. Utlänningar som flyttar till landet kan även förhandla fram en schablonbeskattning baserad på värdet av bostaden (Pauschalbesteuerung). Att Schweiz har förmögenhetsskatt är förklaringen till att norska företagare som lämnat Norge valt att flytta till Schweiz istället för Sverige eftersom de annars skulle tvingas betala norsk exitskatt om de flyttat till ett land helt utan förmögenhetsskatt.

Inom OECD-området ger arvs- och gåvoskatten små skatteintäkter och trenden är att dessa minskar. I snitt har skatteintäkterna från arvs- och gåvoskatt minskat från 1,1 procent av de totala skatteintäkter år 1965 ner till 0,4 procent år 2018. Färre länder tar också ut dessa skatter. Inom OECD är det bara fyra länder som har kvar förmögenhetsskatt; Colombia, Norge, Spanien och Schweiz. Utöver att dessa skatter belastar tillgångar som redan beskattats så har skatterna höga administrativa omkostnader, ger begränsade skatteintäkter och leder till att pengar och deras ägare lämnar länderna eller söker sig till mindre produktiva investeringar. De är helt enkelt skadliga skatter som försämrar kapitalmarknaden och förstör incitamenten för entreprenörer.

Med franska forskare som bas pågår en global kampanj för förmögenhetsskatt. Under Brasiliens ordförandeskap i G20 presenterade den franske ekonomen Gabriel Zucman ett förslag att dollarmiljardärer skulle tvingas betala minst 2 procent av sina tillgångar i skatt årligen. Denna agenda stöds även av en grupp före detta premiärministrar organiserade i Club of Madrid, däribland Stefan Löfven. Senare G20-ledarskap har dock tonat ned denna agenda men Zucman fortsätter sin kamp och om någon vecka arrangeras en hearing i EU-parlamentet där ännu en Zucman-studie om ökad beskattning ska presenteras. I Frankrike har kravet från vänstern om att införa en ”taxe Zucman” varit en del av höstens regeringskriser – men än så länge har övriga partier stoppat förslagen.

Det är därför glädjande att denna typ av förslag möttes av så stort motstånd när det testades i en folkomröstning. Den schweiziska skattemyndighetens undersökning visade att ”superrikas” tillgångar är en mycket flyktig skattebas och de ”superrika” redan betalar mycket i andra skatter – men kanske viktigast är att de skapar jobb och välstånd där de är verksamma.

Vår egen viktigaste erfarenhet av avskaffade arvs- gåvo- och förmögenhetsskatter är att framgångsrika företagare stannar kvar eller återvänder och investerar där de har nätverk till nytta för hela samhällsekonomin. Svensk kapitalmarknad är nu en förebild inom EU och har mer lärdomar att ge om vad som skapar välstånd än Gabriel Zucman.