Något lägre kommunalskatt men långt till ”hälften kvar”

SCB har nu publicerat data över kommunalskatterna år 2026. I 45 kommuner sänks skatten, i 16 höjs den och i resterande 229 är den oförändrad. Det skattebasviktade riksgenomsnittet sjunker marginellt från 32,41 till 32,38.

Gräver man lite djupare och delar upp kommunalskatten i dess två komponenter – skatt till kommunen och skatt till regionen – framgår det att 27 kommuner sänker skattesatsen medan blott en (Herrljunga) höjer den. Av regionerna är det en som sänker (Stockholm -0,05 procentenheter) och en som höjer (Västerbotten +0,5 procentenheter).

Kommunalskatt betalas av i stort sett alla som arbetar och utgör (tillsammans med arbetsgivaravgiften) basen i arbetsbeskattningen. Därmed påverkar den även hur hög marginalskatten blir över brytpunkten, där man också börjar betala statlig inkomstskatt.

En klassisk devis för marginalskatten i Sverige är ”hälften kvar”, det vill säga att man alltid ska få behålla åtminstone hälften av en löneökning efter skatt. För att uppnå detta kan inte kommunalskatten överstiga 30 procent (eftersom den statliga inkomstskatten är ytterligare 20 procent).

Det betyder att ”hälften kvar” i dag omfattar en relativt liten andel av befolkningen: endast cirka 4 procent av alla skattebetalare. Om den statliga inkomstskatten skulle sänkas med fem procentenheter, vilket Svenskt Näringsliv föreslår i sin tillväxtagenda, skulle dock i princip alla omfattas: över 99 procent av alla skattebetalare. En sådan reform skulle inte enbart vara rimlig sett till principen ”hälften kvar”, den skulle också kunna ge svensk tillväxt en skjuts genom fler arbetade timmar och högre produktivitet.

Dessa siffror från SCB är därmed inte bara en påminnelse om hur mycket kommunalskatten påverkar, utan även en påminnelse om behovet att sänka den statliga inkomstskatten. Så även om det är positivt att kommunalskatterna rör sig svagt nedåt nästa år, återstår det en hel del att önska när det gäller den sammanlagda marginalskatten.