Positivt med begränsat förslag om skuldstatistik

Regeringen har nu lämnat en lagrådsremiss med förslag om utökad statistik över hushållens skulder. Ärendet är komplicerat och kräver noggranna överväganden där aptit efter datamaterial behöver vägas mot att slå vakt om viktiga integritets- och säkerhetsaspekter.

Förslaget har föregåtts av önskemål, bland annat från Riksbanken om att även ta fram detaljerad statistik om enskilda individers tillgångar och att låta statistiken omfatta ett större urval. Regeringen har nu valt en mer begränsad linje i båda dessa avseenden. Att inte kartlägga enskilda människor mer än vad som är nödvändigt är en klok avvägning då detta handlar om integritetskänsliga uppgifter.

Konkret föreslås att ett utökat antal uppgifter för ett urval om cirka 90 000 individer ska tillföras SCB:s befintliga mikrosimuleringsverktyg, Fasit, där de ska kunna analyseras av myndigheter. Syftet är att ge bättre underlag för att bedöma skuldsättningens risker. Regeringen anger vilka uppgifter som ska omfattas, medan SCB:s roll begränsas till att meddela verkställighetsföreskrifter om hur och när uppgifterna ska lämnas.

Lagrådsremissen bör ses mot bakgrund av en längre händelsekedja som inleddes i januari 2021, då regeringen Löfven II tillsatte en utredning om hur individbaserad statistik över hushållens tillgångar och skulder skulle kunna tas fram. Arbetet resulterade hösten 2022 i betänkandet SOU 2022:51, vilket innehöll ett förslag om att upprätta ett synnerligen detaljerat individregister över både hushållens tillgångar och skulder. Det väckte berättigad kritik. Dels handlade det om betydande integritetsrisker, dels om oron att ett sådant register skulle lägga grunden för ett återinförande av förmögenhetsskatten. Denna skatt avskaffades 2007 efter att ha haft starkt negativ påverkan på investeringsklimatet.

Mot den bakgrunden är det positivt att den nuvarande regeringen valt en mer balanserad väg. Det minskar riskerna och framstår som en rimligare avvägning mellan behovet av analysunderlag och skyddet för den personliga integriteten.

Samtidigt återstår frågor. En sådan är vad som händer med den statistik som redan idag samlas in av Finansinspektionen på närliggande områden. Här finns det uppenbar risk för överlappning och onödigt hög administrativ börda för uppgiftslämnare. Regeringen bör därför analysera hur denna statistik förhåller sig till de uppgifter som nu föreslås att samlas in och överväga förenklingar där det är möjligt.

En annan kvarstående fråga gäller att själva insamlingen trots allt föreslås omfatta samtliga skattskyldiga och folkbokförda personer samt dödsbon, även om endast ett mindre urval senare ska användas i Fasit. Regeringen och SCB torde ha valt denna ordning av praktiska skäl, men det finns anledning att ifrågasätta huruvida aspekter om proportionalitet och integritet fått tillräcklig uppmärksamhet.