Och remissinstanserna har inte yttrat sig….
Om den globala minimiskatten och dess införande finns det mycket att säga. I dagarna publicerades den nästan 900 sidor långa lagrådsremissen om Tilläggsskatt för företag i stora koncerner. Den kanske mest komplicerade lagstiftningsprodukten som vi sett på skatteområdet.
Som något av en blixt från klar himmel föreslås nu i lagrådsremissen att reglerna om företrädaransvar ska vara tillämpliga avseende tilläggsskatt, nationell tilläggsskatt, skattetillägg och rapporteringsavgift. Motsvarande förslag fanns inte i de tidigare remitterade lagtextförslagen. Ett flertal remissinstanser har redan på en generell nivå kritiserat beredningen av detta lagstiftningsärende. Frågan är om inte ännu en brist kan läggas till den redan långa listan, då det kan ifrågasättas om kravet på remissbehandling har fullföljts på ett korrekt sätt.
I SOU 2023:6, som ligger till grund för lagrådsremissen, analyserades huruvida reglerna om företrädaransvar skulle vara tillämpliga på tilläggsskatt eller inte. Slutsatsen blev att tilläggsskatten inte skulle vara föremål för företrädaransvar då det enligt utredningen fanns tunga skäl emot det. I linje med detta förslogs därför inga bestämmelser om företrädaransvar i lagen om tilläggsskatt. I betänkandets lagförslag låg hela förfarandet i en separat lagstiftning, varför skatteförfarandelagens regler om företrädaransvar inte skulle bli tillämpliga.
Inte heller i tilläggspromemorian från Finansdepartementet fanns något förslag om att tilläggsskatten skulle vara föremål för företrädaransvar, utan regeringen synes tvärtom göra samma analys som i betänkandet. Då promemorian, till skillnad från betänkandet, föreslog att stora delar av reglerna om tilläggsskatt skulle föras in i skatteförfarandelagen, föreslogs också en uttrycklig undantagsregel i 59 kap. skatteförfarandelagen för att reglerna om företrädaransvar inte skulle bli tillämpliga.
I lagrådsremissen görs däremot en kovändning i frågan och regeringen gör nu bedömningen att företrädaransvar ska vara tillämpligt på såväl tilläggsskatt som nationell tilläggsskatt, skattetillägg och rapportavgift. I lagrådsremissen konstateras att utredningens bedömning inte överensstämmer med regeringens förslag och bedömning samt att promemorian inte lämnar något förslag i denna del. Slutligen konstateras att remissinstanserna inte har yttrat sig särskilt i denna del.
Att ingen remissinstans har yttrat sig särskilt om företrädaransvar är knappast förvånande eftersom de remitterade produkterna inte innehöll något förslag att yttra sig om. Avsaknaden av yttrande kan naturligtvis inte tas för intäkt att remissinstanserna inte har något att framföra om konsekvenserna av att införa företrädaransvar.
Kravet på remissbehandling är grundlagsfäst i 7 kapitlet 2 § regeringsformen. Om det görs ändringar i ett redan remissbehandlat förslag, så att lagförslaget sedan inför lagrådsremissen avviker väsentligt från vad som föreslagits i det betänkande som remissbehandlats, har KU tidigare ifrågasatt om beredningskravet är uppfyllt. Ett remissmöte är då enligt utskottet inte tillfyllest, utan förslaget bör då åter bli föremål för ny remiss genom ett skriftligt remissförfarande (se Om beredningsprocessen för skattelag).
Frågan ligger nu hos Lagrådet som har möjlighet att uttala sig om beredningskravet är uppfyllt i denna del.
SKRIVET AVKatarina Bartels
