Skattekartan ritas om – G20-länderna enas om digitalskatt och global minimiskatt

Vid helgens möte enades G20-länderna om att gå vidare med den översiktsplan för beskattning av den digitala ekonomin (pelare 1) och införande av en global minimiskatt (pelare 2) som OECD presenterade den 1 juli. Av de 139 länder som deltagit i förhandlingarna med OECD har hittills 131 uttryckt sitt stöd för översiktsplanen. Av EU-länderna har Irland, Ungern och Estland valt att inte stödja planen.

Pelare 1 bygger på att bolagsskattereglerna ändras så att en del av vinsten ska anses ha uppstått i försäljningslandet och inte där produktion och huvudkontor är belägna. Förslaget är inledningsvis tänkt att bara beröra de ca 100 största och mest lönsamma företagen. Detta efter ett  inspel från USA tidigare i år. För företag som har en global omsättning överstigande 20 miljarder Euro och en vinstmarginal över 10% ska 20 – 30% av den del av vinsten som överstiger 10% (övervinsten) beskattas i de länder där företaget haft sin försäljning. Översiktsplanen flaggar dock upp för att omsättningströskeln kan komma att sänkas från 20 till 10 miljarder Euro efter en inledande 7-årig testperiod.

I översiktsplanen anges vidare att alla unilaterala digitalskatter ska undanröjas som ett led i implementeringen av pelare 1.

Pelare 2 innehåller förslag om en global minimiskatt om minst 15% för företag som har en omsättning överstigande 750 miljoner Euro.

Båda förslagen föreslås bli tillämpliga från 2023.

Sedan finanskrisen 2007 har den internationella kampen om skattebaserna hårdnat markant. Digitaliseringen har tagit fart och möjliggjort för företag att verka på marknader utan fysisk närvaro. OECD har under ett intensivt politiskt tryck sedan 2013 arbetat med att ta fram ett globalt system som kan hantera de skatterättsliga utmaningarna av den allt snabbare digitaliseringen av ekonomin.

Att förmå 139 länder med vitt skilda ingångsvärden att enas om gemensamma regler är självfallet inte enkelt. De båda förslagen avviker dessutom på ett dramatiskt sätt från de internationella principer som finns idag. Förslaget att utjämna fördelningen av bolagsskatteinkomster mellan produktions- och marknadsjurisdiktioner gagnar, som rapporterats  om tidigare, naturligtvis inte små öppna exportberoende ekonomier som den svenska.

Även om förslaget att allokera vinster till marknadsjurisdiktioner inledningsvis kanske inte kommer att beröra svenska företag i någon större utsträckning är det oroväckande att det i översiktsplanen indikeras att trösklarna kan komma att sänkas dramatiskt redan efter 7 år. Om så blir fallet lär många svenska företag komma att träffas av det komplexa regelverket. För berörda företag kommer detta att innebära ökade kostnader och risk för skattetvister samtidigt som Sverige riskerar att bli en stor förlorare när tiotals miljarder kronor i bolagsskatteinkomster istället hamnar i länder där svenska företag har sin försäljning.

När det gäller den globala minimiskatten hävdar förespråkarna att den är nödvändig för att stoppa bolagsskattesatsens race mot nollstrecket och att den skulle bidra till en rättvisare fördelning av skatteintäkter. Att bolagsskatten skulle vara på väg mot noll är kraftigt överdrivet. I själva verket har racet snarare varit mot mitten, dvs. runt 20%.

En global 15-procentig minimiskatt kommer inte nödvändigtvis att vara ett problem för ett land som Sverige med en bolagsskattesats på 20,6%. Däremot utgör förslaget en rejäl inskränkning i länders suveränitet och möjlighet att utforma sin skattepolicy utifrån vad som är bäst för det egna landet. Stora marknadsländer har en naturlig attraktionskraft på investeringar och har därför inte samma behov av att konkurrera med en låg bolagsskattesats. Länder med mindre marknader och/eller bristfällig infrastruktur kan däremot vara mer beroende av att kunna använda en lägre bolagsskattesats för att attrahera investeringar. Mot den bakgrunden är det svårt förstå på vilket sätt en global minimiskatt skulle leda till en rättvisare fördelning av skatteintäkterna.

Arbetet med de utdragna förhandlingarna går nu in i sitt slutskede. Ett antal öppna frågeställningar och detaljer återstår. Ett färdigförhandlat förslag tillsammans med en detaljerad implementeringsplan ska presenteras i oktober i år.

Om detta lyckas återstår förstås att se. Runt hörnet lurar en förnyad handelskonflikt mellan EU och USA. EU-kommissionen har aviserat att de tänker presentera ett eget förslag på en digital avgift under juli månad. Det faktum att EU är med och förhandlar fram en global lösning samtidigt som man planerar att införa en egen digital avgift/skatt på hemmaplan har retat upp USA. Intensiva påtryckningar görs för att få kommissionen att avvakta. Om kommissionen ändå går vidare med sitt förslag kan det mycket väl sätta käppar i hjulet för möjligheterna att nå en global överenskommelse. För att överenskommelsen ska få verklig genomslagskraft krävs dessutom att Biden- administrationen lyckas övertyga den amerikanska kongressen att sluta upp bakom förslagen.

Trots alla turer och den oklarhet som råder om hur det slutliga förslaget kommer att se ut är en sak i alla fall säker. Det internationella skatteregelverket kommer inte att bli enklare. Alla skattekonsulter kan m.a.o. se fram emot den blomstertid som kommer.