Starkt stöd för att bredda kompetensen för granskning av hållbarhetsrapporter

Det pågår en omfattande utvidgning av reglerna om hållbarhetsrapportering för stora företag i EU. Genom det så kallade Corporate Sustainability Reporting Directive (CSRD) och tillhörande europeiska rapporteringsstandarder (ESRS) utökas kraven på den information som ska lämnas i hållbarhetsrapporten i väsentlig utsträckning. Dessutom ska rapporterna kvalitetsgranskas av en extern part. I takt med att regelverket träder i kraft, vilket sker stegvis från år 2024, förväntas därför efterfrågan på granskningstjänster öka enormt.

För att möta den stigande efterfrågan och minska risken för ytterligare koncentration på revisionsmarknaden tillåter direktivet att både revisorer och oberoende kvalitetsgranskare utför granskningen. Internationell är det vanligt att hållbarhetsinformation från företag granskas av oberoende kvalitetsgranskare och flera medlemsstater har redan aviserat att de kommer utnyttja direktivets möjlighet att diversifiera och bredda marknaden för granskningstjänster. Trots att det finns starka skäl för att ta tillvara den flexibilitet som direktivet medger valde den utredning som tagit fram förslag på hur Sverige ska genomföra CSRD att inte utnyttja valmöjligheten. Enligt det betänkande som varit på remiss under sommaren ska svenska företag inte tillåtas anlita andra än revisorer för att granska hållbarhetsrapporten.

Efter avslutad remissrunda står det dock klart att många tunga instanser är eniga med Svenskt Näringslivs inställning att också Sverige bör utnyttja möjligheten att bredda kompetensen och utbudet av tjänsteleverantörer på marknaden för kvalitetsgranskning. Bland de som uttalar sig i frågan märks exempelvis Företagarna, Fastighetsägarna, Finansbolagen, Konkurrensverket, Nasdaq och Sparbankernas Riksförbund som är positiva både till att tillåta svenska oberoende kvalitetsgranskare och till att svenska företag ges möjlighet att anlita utländska leverantörer av sådana tjänster. Finansinspektionen tillstyrker visserligen utredningens förslag, men anser samtidigt att det finns skäl att i närtid göra en mer grundlig utvärdering och uppföljning av förslagets konsekvenser för bland annat konkurrensen och koncentrationen på revisionsmarknaden.

Branschorganisationen Swetic tillhör dem som vill tillåta oberoende kvalitetsgranskare och påpekar i sitt remissvar att Sverige redan har välfungerande system för oberoende ackreditering av granskare inom andra komplexa områden, inklusive hållbarhetsområdet. Antagandet att det inte skulle vara möjligt att få system på plats för att möta kraven i CSRD på ackreditering, utbildning, tillsyn och kvalitetskontroll saknar därför saklig grund.

Utvecklingen i omvärlden talar för att det är fullt möjligt att även Sverige etablerar ett system för oberoende kvalitetsgranskning av hållbarhetsrapporter, till gagn för både priset och kvaliteten på sådana tjänster. Efter avslutad remissrunda är det därför viktigt att regeringen tar fasta på de goda argument som förts fram och snabbt vidtar de åtgärder som krävs för att införa en struktur för oberoende kvalitetsgranskning samtidigt som de nya kraven på hållbarhetsrapportering rullas ut. De stora revisionsföretagen har redan ett stort försprång. Om nya aktörer ska ges en ärlig chans att etablera sig på marknaden behöver regelverket komma på plats med en gång. Att se över frågan i efterhand, vilket utredningen är inne på, är därför inget alternativ.