Stoppskrivelse till riksdagen – Avdragsrätten för underskott skärps

Den 3 juni meddelad HFD en dom i ett ärende där rätten till avdrag för underskott var i fokus. Domstolen fann att skatteflyktslagen inte var tillämplig på det aktuella förfarandet. Nu, en vecka senare, har regeringen som en reaktion på utgången i målet överlämnat en s.k. stoppskrivelse till riksdagen i vilken en tillkommande avdragsbegränsning aviseras. Förslaget innebär ett tillägg i 40 kap. inkomstskattelagen med innebörden att möjligheten att utnyttja tidigare års underskott upphör efter en ägarförändring, om underskotten med hänsyn till omständigheterna kan antas ha utgjort det övervägande skälet till att ägarförändringen har skett.

De begränsningar som idag kan aktualiseras vid en ägarförändring där någon eller några får ett bestämmande inflytande i ett förlustföretag innebär enkelt uttryckt dels att den del av företagets underskott som överstiger ett belopp motsvarande dubbla utgiften för förvärvet av aktierna går helt förlorad, dels att eventuellt kvarvarande underskott under en femårsperiod inte får dras av mot erhållna koncernbidrag. Den förra begränsningen medför sålunda att företag, enbart på den grunden att en ägarförändring sker, fråntas rätten att dra av kostnader som det faktiskt har haft.

Ägarförändringar i företag är centralt för utvecklingen av det svenska näringslivet. Detta gäller inte minst för företag med underskott. Exempelvis uppstår det ofta betydande underskott i nystartade företag och i företag som gör expansiva satsningar – det dröjer nämligen i regel en tid innan investeringar genererar överskott. I sådana situationer kan möjligheten att få in kapital från nya ägare vara avgörande för företagets framtid. Begränsningsreglerna minskar mycket påtagligt dessa möjligheter. I tider av kriser, såsom nu under pandemin, accentueras förstås dessa behov. Här kan tilläggas att redan när regelsystemet för cirka 20 år sedan fördes över till inkomstskattelagen fann Lagrådet att spärreglerna inte uppfyllde rimliga krav på måluppfyllnad, rättssäkerhet och en i praktiken hanterlig rätts­tillämpning. Regel­verket har sedan dess varit föremål för ett otal tvister och ändringar – ändringar som i betydande omfattning gjort systemet än krångligare.

Att det då nu föreslås ytterligare skärpningar utan att samtidigt avisera lättnader i andra delar i reglerna om rätt till avdrag för underskott är olyckligt. Att det därtill sker under en pågående kris, då medvetenheten om behovet av omstruktureringar inom näringslivet borde vara hög, får anses något förvånande. Vi får nu dubbla avdragsbegränsningssystem; ett schablonbaserat och ett med subjektiva rekvisit, vilket allvarligt förstärker de problem som bl.a. Lagrådet lyft fram.

En åtgärd som hade kunnat aviseras är ett förslag av det slag Stig von Bahr och Sven-Olof Lodin efterfrågade i sin artikel Förlustavdragsbegränsningen vid ägarbyten hindrar överlevnaden för många lovande företag (se referens nedan). De framför där att förlustavdragsspärrarna bör kunna avskaffas helt när en ny ägare genom sin affärsplan kan göra troligt att avsikten är att fortsätta det överlåtna företagets verksamhet eller när tillgångar, materiella eller immateriella, personal eller metoder är av värde i den egna verksamheten. Om regeringen nu bestämt sig för att införa subjektiva rekvisit – med de uppenbara nackdelar för rättstillämparna det har – för att pröva avdragsrätten, varför då inte, såsom här nämnda artikelförfattare föreslår, helt slopa de schabloniserade avdragsbegränsningarna?  Med en sådan åtgärd skulle regeringen uppnå det grundläggande syfte som anförs för förslaget, och som anförts som motiv vid tidigare lagstiftningsåtgärder på området, och samtidigt undanröja ett flertal av de brister som vi redan har i dagens system.

Se vidare dessa läsvärda artiklar:

• Varför obegränsade förlustavdrag? – Varför inte! Niclas Virin, Svensk Skattetidning nr 10/2008.

• Förlustavdragsbegränsningen vid ägarbyten hindrar överlevnaden för många lovande företag. Sven-Olof Lodin och Stig von Bahr, Svensk Skattetidning nr 2/2010.