Viktigare hur välstånd skapas än hur det fördelas

Denna replik har även publicerats på DN-debatt.

Sverige behöver reformer som stärker konkurrenskraften. Det är enda möjligheten att hållbart utveckla välståndet. Viktigast är att se till hur välståndet skapas. Centrala delar i detta är att regelverken ger goda incitament till arbete, sparande och investeringar.

I sammanhanget behövs ett bredare perspektiv. Sverige har idag EU:s minsta inkomstskillnader, enligt Eurostat.

Redan dagens höga marginalskatter är ett konkret exempel på hinder som försämrar möjligheterna att utveckla välståndet. De har ett högt pris i form av mindre utrymme för finanspolitiken – inklusive minskade möjligheter att stötta låginkomsttagare.

Det är välbelagt att de höga marginalskatterna gör att skattebasen krymper så pass mycket att det offentligas skatteintäkter totalt sett minskar. Detta bekräftades senast i en av Finanspolitiska rådets forskningsrapporter.

En politik för ytterligare skatteskärpningar i högre inkomstskikt kan alltså bara rättfärdigas om detta anses mer angeläget än att uppnå ökat finanspolitiskt manöverutrymme. Statsfinanserna skulle försvagas och ekonomin skulle fungera sämre.

Det är positivt att Sverige (som ett av de sista länderna i världen) åtgärdat skadliga skatter som förmögenhetsskatten. När slopad arvs- och gåvoskatt klubbades för mer än tio år sedan av en enig riksdag var Sverige tidigt ute. Det har underlättat många generationsskiften. Många länder, exempelvis Norge, Österrike och flera EU-länder har följt efter. Dessa reformer behöver vårdas. Samtidigt behövs åtgärder på kapitalskattesidan i övrigt då Sveriges skattesats på 30 procent är högre än omvärlden, där snittet är neremot 17 procent.

Det grundläggande för att utveckla välståndet är att ta fasta på allas möjligheter att ha en god inkomstutveckling genom att arbeta. Utanförskapet har under lång tid varit ett problem och under kommande år blir integrationen av nyanlända avgörande för att få en positiv utveckling och undvika fördjupade problem.

För tio år sedan skedde positiva förändringar och utanförskapet minskade. Det handlade om flera faktorer, såsom goda konjunkturer på många marknader, men också förbättringar av incitamenten till arbete genom skattelättnader och tydligare tillämpning av transfereringssystemens regelverk.

I dag är antalet människor i utanförskap ungefär 800 000 (mätt som heltidsekvivalenter i åldern 20-64 år). Det motsvarar ungefär var sjunde person, vilket är otillfredsställande, men ändå en förbättring från var femte person före 2006 då nivån var över 1 miljon personer.

En period av reformer gav förbättringar och antalet personer i utanförskap föll fram till hösten 2008. Finanskrisen och de många problem som följde innebar bakslag med stigande arbetslöshet och bidragsberoende. Det har senare tagit tid att vända utvecklingen och pressa tillbaka utanförskapet igen. Några större ytterligare steg mot fler i jobb har därefter hittills visat sig svårt att ta, vilket ska ses i ljuset av en avstannande reformtakt. De stora migrationsströmmarna kommer naturligtvis att kraftigt öka pressen på åtgärder.

Men det svenska utgångsläget med stora åtgärdsbehov, inte minst på skatteområdet, erbjuder möjligheter om politiken inriktas på reformer såsom sänkta marginalskatter och en konkurrenskraftig kapitalbeskattning. Det skulle underlätta för företagande och jobbskapande, och förbättra förutsättningarna att uppnå målet om Europas lägsta arbetslöshet.