Vassare integration ger 400 miljoner i vinst

Sveriges oförmåga att integrera invandrare är en stor svaghet. Statistik som SCB tagit fram på uppdrag av Rådet för integration i Arbetslivet (RIA) visar att andelen förvärvsarbetande bland flyktingar och deras anhöriga är betydligt lägre än i andra grupper. Efter elva år i Sverige förvärvsarbetade knappt 50 procent av kvinnorna och drygt 60 procent av männen i denna grupp.

Tiden till etablering är beroende av utbildningsnivå och tidigare erfarenheter. Personer med en högre utbildning har lättare att etablera sig än de med lägre utbildning. Enligt statistik från SCB tar det i genomsnitt fem år från folkbokföring för en person som kommer som flykting med en eftergymnasial utbildning att etablera sig. Till det ska läggas till tiden före folkbokföring. De som invandrade 2015 har en genomsnittlig väntetid på 15 månader för att få uppehållstillstånd. Kommunplacering i de fall det är aktuellt kan i värsta fall dröja upp till ett år.

Ledtiderna är ohållbara. Om kompetensen inte tillgängliggörs på arbetsmarknaden kan företagen inte tillvarata den. Situationen gör att svenska företag går miste om kompetens. Det drabbar dessutom den enskilde, vars humankapital urholkas och etablering försvåras i takt med tiden borta från arbetsmarknaden. I år kommer 42 000 personer få uppehållstillstånd. Cirka 25 000 av dem i arbetsför ålder. Vår förmåga att möta upp med lösningar som snabbar på deras förutsättningar att matchas mot arbetsmarknaden kommer att avgöra deras möjligheter till självförsörjning.

Svenskt Näringsliv föreslår två reformer som syftar till att korta tiden till etablering: att centralisera processen för validering av reell kompetens för behörighet och tillgodoräknande i högskolan till en instans, istället för att den som idag genomförs på respektive lärosäte, samt att utvidga provtjänstgöring som ett alternativ till de kompletterande utbildningar som idag krävs för invandrade akademiker som vill jobba inom ett legitimationsyrke. Damvad Analytics har på uppdrag av Svenskt Näringsliv räknat på de samhällsekonomiska effekterna av dessa två reformer.

Effekten av att centralisera validering för behörighet och tillgodoräknande på högskolan är beräknade baserat på dels individer som erhållit examen men som saknar dokumentation, dels individer utan fullständig examen men med dokumentation. Det handlar om minst 421 individer 2015. Effekten av ett utvidgat system för provtjänstgöring, som idag finns som ett alternativt sätt för läkare med specialistutbildning att uppnå legitimation, baseras på att ett liknande system skulle införas för ytterligare fem yrkeskategorier – läkare utan specialistutbildning, grundutbildade sjuksköterskor, apotekare, tandläkare samt gymnasielärare. Det handlar om 1 240 individer inom dessa yrkesområden som befann sig i Arbetsförmedlingens etableringsprogram 2015.

Totalt sett och med förväntad effekt skulle dessa reformer innebära en samhällsekonomisk vinst på 360 miljoner kronor genom höjd produktionsnivå. Dessutom skulle reformerna innebära ökade skatteintäkter och minskade fördelningspolitiska transfereringar med nästan 280 miljoner kronor. Den senare motsvarar det statliga anslaget för Universitets- och högskolerådet och Universitetskanslersämbetet 2017.

En utvärdering från 2016 som Universitetskanslersämbetet gjort av kompletterande utbildningar visar att de leder till jobb men att det tar lång tid. Ett år efter avslutad utbildning har bara i genomsnitt 66 procent etablerat sig. Tre år efter är 79 procent etablerade. Bristen på kontaktnät nämns som en tänkbar förklaring till fördröjd etablering. Uppföljningen saknar också statistik över hur genomströmningen på utbildningarna varför resultatet sannolikt är sämre.

Trots tveksamma resultat och långa ledtider fortsätter regeringen satsa uteslutande på de kompletterande utbildningarna. Det är aldrig smart att lägga alla ägg i en korg. Arbetsgivarna kan axla en större roll i att hjälpa fler in på arbetsmarknaden i ett tidigare skede genom provtjänstgöring, men för att möjliggöra det behövs en omfördelning av resurser så att de kan frigöra kompetens för till exempel handledning och få ersättning för minskad produktivitet.

Vidare behöver reell kompetens, när den valideras, göras det på ett enhetligt och rättssäkert sätt och utan motstridiga intressen som idag. Utgångspunkten måste vara att klä på individer med enbart det som krävs för att kunna utföra sitt yrke utifrån givna regelverk.

Integrationen är en ödesfråga för Sverige. Det krävs omfattande reformer på flera områden och de behövs snabbt. Det finns en risk att de 9 respektive 11 år det tar för 60 procent av de män och 50 procent av de kvinnor som kommer som flyktingar att etablera sig i Sverige, kommer att öka ytterligare. Vågar regeringen visa mod och genomföra snabba reformer, i stort och smått, med självförsörjning och matchning på arbetsmarknaden som utgångspunkter kan de kanske sätta sig själva på kartan som de som istället lyckades vända utvecklingen.

Debattartikeln har publicerats på UNT.se 9/3 2017