Regeringens lagförslag ökar upphandlingskrånglet

Mycket talar för att regeringens förslag till ny upphandlingslagstiftning kommer att falla. Riksdagens majoritet har vänt sig emot de tillägg regeringen föreslår med stöd av vänsterpartiet som enligt vår mening ytterligare krånglar till offentlig upphandling.

Det handlar om fem paragrafer i ett lagpaket som omfattar cirka 1 500 sidor. Dessa fem paragrafer hade dock kunnat ställa till med stor oreda på svensk arbetsmarknad om de genomförts eftersom det bland annat handlar om ge 3900 myndigheter rätt att tolka och ställa krav ur centralt tecknade kollektivavtal. Nu verkar riksdagsmajoriteten se till att vi får en betydligt bättre lagstiftning på plats.

Invändningarna mot civilminister Shekarabis lagförslag har inte i huvudsak handlat om att man haft en helt felaktig problembild från regeringens sida utan om att de åtgärder man som velat vidta skulle få ödesdigra konsekvenser.

Från näringslivets sida har vi hela tiden framfört att offentlig upphandling ska präglas av sund konkurrens. Den osunda konkurrens som ibland förekommer drabbar våra medlemsföretag. De tvingas konstatera att kommuner och landsting ibland köper av konkurrenter som inte följer gällande lagstiftning eller som erbjuder helt orimliga arbetsvillkor. Det kan ingen seriös aktör ställa sig bakom.

En stor brist i den utredning som ligger till grund för civilministerns lagförslag är att man inte gjort någon kartläggning av hur stora problemen med osund konkurrens och oskäliga arbetsvillkor faktiskt är. Man har heller inte gjort någon ordentlig kartläggning av var någonstans dessa problem är mest frekventa. Trots det har både civilministern och andra debattörer högljutt talat om olika brister inom offentlig upphandling.

Mycket av problembeskrivningen baseras på hörsägen. Civilministern brukar till exempel ofta ta upp en uppgift om låga löner i taxinäringen. Dessa uppgifter verkar i själva verket vara hämtade från en dokumentär i Sveriges Radio samt ministerns egna möten med utvalda taxiförare. Det är uppseendeväckande att detta är det underlag som ministern anför som skäl till en ny lagstiftning som kommer att förändra vår svenska partsmodell i grunden

Vi ifrågasätter inte att det förekommer problem men om vi verkligen ska kunna komma åt dem så behövs mer kunskap om var de finns, på vilket sätt de uppträder och hur stora de är. Inget av detta underlag finns i utredningen vilket måste betraktas som ytterst anmärkningsvärt.

Istället för att ta reda på hur verkligheten faktiskt ser ut har regeringen velat gå fram med en bred och generell lagstiftning som slår hårt mot en rad olika branscher. Utan att förminska problemen som faktiskt finns är det svårt att inte tänka på uttrycket att man skjuter mygg med kanon. Skulle regeringens förslag genomföras blir förlusterna stora. Inte minst för näringslivet och medborgarna genom färre anbudsgivare och onödigt höga kostnader för produkter och tjänster. Redan idag är vi i Sverige sämst i EU när det gäller andelen upphandlingar där det bara kommer in ett anbud. I hela tolv procent av upphandlingarna finns bara en anbudsgivare. Med regeringens förslag skulle den siffran öka markant.

För att komma tillrätta med de avarter som finns inom den offentliga marknaden är det viktigt att vi ökar kunskapen om problemen. Vi har en rad statliga myndigheter som rimligen borde kunna samverka bättre för att ta fram den kunskapen. De offentliga upphandlingarna står för cirka 15 procent av BNP och omsätter mer än 600 miljarder per år vilket innebär att detta borde vara en prioriterad uppgift.

Vår förhoppning är att en riksdagsmajoritet den 30 november kommer ge bakläxa till regeringens starkt kritiserade proposition om nya upphandlingslagar. Ett förslag som påtagligt skulle förändra den svenska förhandlingsmodellen och ytterligare krångla till och byråkratisera offentlig upphandling. Svenska företag och skattebetalarna är värda en bättre lösning.

Caroline af Ugglas, vice vd Svenskt Näringsliv

Ulf Lindberg, näringspolitisk chef Almega

Artikeln publicerades i Svd den 17 november 2016