Miljarder försvinner i fusk

100 miljarder är en ofantlig summa, mer än hela rättsväsendet och försvaret kostar tillsammans. Totalt upphandlas varor och tjänster för cirka 650 miljarder kronor årligen, så någonstans mellan var sjätte och sjunde krona används i kriminellt syfte.

När siffran flög förbi trodde jag först att det var en felskrivning av något slag. Väl på kontoret kontaktade jag Skatteverket, som bekräftade att siffran var korrekt. Uppskattningen har gjorts i ett samarbete mellan flera olika myndigheter.

Bland våra medlemsföretag är offentliga upphandlingar ett återkommande bekymmer. Varje år skickar vi ut en enkät där företag får betygsätta hur väl olika saker fungerar i deras kommun. Upphandling hamnar ständigt i botten. Klagomålen är av två sorter. Dels uppfattas det som tidsödande, kostsamt och krångligt att delta i upphandlingarna. Regelverket är nämligen stelt och skapar därför mycket pappersarbete. Dels upplever man att det saknas ordentliga uppföljningar från kommunerna, så att de verkligen får det som de beställer. Mindre nogräknade aktörer kan därför vinna med skinande och välputsade anbud, som de inte klarar av att leverera.

Näringslivets regelnämnd frågade nyligen kommunerna hur ofta de väljer att följa upp att de får vad de har beställt. Bara tre skånska kommuner svarade att de alltid gör det. Tolv svarade att de ofta följer upp, och i åtta kommuner sker det endast ibland.

Tyvärr är offentlig upphandling inte det enda som utnyttjas av kriminella för att komma åt våra skattepengar. Regeringens utredare Lars-Erik Lövdén lämnade i maj förra året över en gedigen utredning som visar på stora hål i olika utbetalnings- och ersättningssystem. Vår välfärd dräneras på pengar och hederliga företag förlorar uppdrag som de annars hade vunnit.

För oss som ständigt är ute och pratar med företagare känns situationen extra konstig. Det offentliga vill ofta ha både hängsle och livrem i form av noggrann dokumentation och detaljerade krav. Reglerna, krånglet och pappersarbetet gör att många företag undviker att delta i upphandlingar eller utnyttja ersättningar som nystartsbidrag och liknande. Men utan ordentliga kontroller skrämmer det knappast bort de som medvetet gör fel eller fuskar.

Nätet hindrar de hederliga utan att fånga upp de kriminella. Bättre uppföljningar handlar om både rättvisa och att skattepengarna används rätt.