Danska reglering för utländsk arbetskraft - inget för svensk arbetsmarknad

Danmark har valt att begränsa möjligheterna för företag att rekrytera kompetens från länder utanför EU genom att införa krav på ett högt lönegolv i kombination med myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning.

Danska välfärdsverksamheter och företag i alla sektorer har allvarliga problem med att hitta rätt kompetens. Bristen på arbetskraft ger stora samhällsekonomiska förluster. I takt med att arbetskraftsbristen förvärras riskerar dansk ekonomi överhettning, ökande lönepress och ytterligare stigande inflation.

Nu höjs röster i Köpenhamn för att kraven för att kunna rekrytera utländsk arbetskraft måste sänkas så att fler personer utanför Europa kan arbeta i danska företag. Dels föreslås att lönegolvet ska sänkas, dels att byråkratin som omgärdar rekryteringsprocessen måste förenklas. Men en sänkning av lönegolvet förefaller vara politiskt svårt att genomföra.

I Sverige förs nu en debatt om att införa motsvarande begränsningar. Flera svenska partier vill införa krav på ett politiskt bestämt lönegolv. Regeringen talar om en lönenivå om minst 27 500 kronor per månad.1 Om Sverige skulle gå samma väg som Danmark med krav på ett politiskt bestämt lönegolv öppnas Pandoras ask. Erfarenheter från Danmark visar att systemet snabbt blir föremål för politiska förhandlingar och utspel samt att det är mycket svårt att återgå till lägre lönenivåer.

Diskussionen i Sverige om att införa ett lönegolv om 27 500 svenska kronor per månad för arbetskraftsinvandrare skulle innebära att Sverige skulle ligga i nivå med Danmark när de totala arbetskraftskostnaderna beaktas.

Det skulle tillsammans med förslaget om att införa en myndighetsbaserad arbetsmarknadsprövning innebära att företagen i Sverige skulle möta liknande problem som det danska näringslivet med förstärkt arbetskraftsbrist och försämrad kompetensförsörjning.