”Halvera tiden för att få ett miljötillstånd”

Idag kom LKAB:s glädjande besked att deras strategi för framtida lönsamhet handlar om att investera för att åstadkomma riktig, global klimatnytta. Det är fantastiskt. Företagets analys visar att det finns stora affärsmöjligheter och lönsamhet i att bli först i världen med att leverera fossilfritt järn i form av järnsvamp till kunder globalt.

För klimatet är det mycket goda nyheter, koldioxidutsläppen beräknas minska med 35 miljoner ton, lika mycket som två tredjedelar av hela Sveriges utsläpp idag. Men vad är det då som krävs för att investeringen kan bli av?

Det måste gå snabbare att få miljötillstånd. Detta är något näringslivet identifierat som helt nödvändigt för omställningen. Svenskt Näringsliv har sedan länge konkreta förslag på vad som bör göras, men politiken har inte agerat. LKAB hoppas nu på ett snabbspår. För klimatets skull gör jag det också, men det räcker inte med att LKAB får ett snabbspår. Frågan är av mer generell karaktär.

Även de som ska leverera utrustning till LKAB och deras leverantörer i sin tur behöver få snabbare processer för att visionen ska nås. Vi kan inte ha en miljölagstiftning som hindrar omställning och utveckling, Miljöbalken borde skrivas om till en Utvecklingsbalk. Vi behöver dubblera hastigheten i omställningen, något som kräver halverade tider för att få ett tillstånd. Men processerna måste också bli förutsebara och bejaka utvecklingen.

Det kommer krävas mycket mera el. Längst ner i dagens artikel på DN debatt nämner LKAB att man kommer behöva öka sin elanvändning motsvarande en tredjedel av dagens svenska elproduktion. Jag vill här förtydliga, LKAB kommer behöva mer än 50 TWh el för att kunna sjösätta sin strategi! Att använda el för vidareförädling av råvaror i Sverige är mycket bra eftersom vår elmix är i stort sett fossilfri.

Men att kunna använda 50 TWh mer el år 2040/2045, kommer kräva ett elsystem som är robust, kostnadseffektivt och möjliggörande. Vi kommer behöva mycket mer billig vindkraft. Och för att få ett system som fungerar med mycket vindkraft kommer det behövas mycket planerbar kraft i form av vattenkraft, kärnkraft och kraftvärme.

Vi behöver därför redan nu värna den planerbara elproduktion som finns i elsystemet. Det energipolitiska målet måste ändras till att vara 100 procent fossilfritt, och inkludera möjligheten till fortsatt drift och investeringar i kärnkraft, eftersom det resulterar i ett elsystem med minst 40 procent lägre totalkostnad än dagens mål om 100 procent förnybart. Vi behöver också se till att investeringarna i stamnätet kan göras utifrån våra klimatmål.

Lite förvånande nämns inte EU:s utsläppshandel, EU ETS i artikeln. Sett till hela EU:s omställning är priset på koldioxid det mest kostnadseffektiva styrmedlet. Men för enskilda företag, med behov av stor innovation och teknisk utveckling för sin omställning, är inte ett ökande koldioxidpris alltid den bästa förutsättningen för omställning.

När LKAB:s investering väl är på plats kommer deras utsläpp gå ner till noll i ett svep, deras utsläppsminskning kommer aldrig ske gradvis. Ett under tiden ökande pris på utsläppsrätter kommer därmed hämma företagets möjlighet till investeringar genom försämrad lönsamhet. Vad som är än värre, eftersom utsläppshandeln har en signifikant påverkan på elpriset så resulterar ett ökat pris på utsläppsrätter alltså i minskande incitament för elektrifiering.

Det finns inom EU-lagstiftningen möjlighet för enskilda medlemsstater att kompensera sin industri för utsläppshandelns påverkan på elpriset. Sverige har valt att inte göra denna kompensation, trots att konkurrentländer som Tyskland och Finland gör det. Hur påverkar detta LKAB:s strategi?

Idag gläds vi åt ett beslut som är viktigt både för tillväxten i Sverige och det globala klimatet. Nu har det ytterligare förtydligats hur politiken genom hindersröjning och möjliggörande kraftigt kan bidra till denna utveckling!

Läs artikel på DN-debatt