Regeringen hindrar svenska företags klimatomställning

”Sverige ska pressa ned klimatutsläppen och bli världens första fossilfria välfärdsland.” sa Stefan Löfven när han läste upp regeringsförklaringen i riksdagen för en dryg månad sedan. Statsministern slog också fast att: ”Regeringens klimatpolitik gynnar svenska företag och Sveriges konkurrenskraft och skapar nya jobb i Sverige.”

Man skulle kunna tillägga att vår viktigaste insats för klimatomställningen är att internationellt bidra med den innovationskraft och den ambitionsnivå som finns i svenska företag. Här kan vi vara ett föregångsland på riktigt och det borde avspegla sig i politiken. Men så är det inte. Svenska företag ges inte möjlighet att vara dragloket i klimatomställningen och därmed förlorar vi både konkurrenskraft, affärsmöjligheter och möjligheten att fullt ut bidra till att nå de globala målen.

Klyftan mellan retoriken och den politiska praktiken är stor. På viktiga områden är politiken tvärtom ett hinder för svenska företag att fullt ut göra den klimatnytta de är kapabla till. Företag med klimatsmarta lösningar med global räckvidd tvingas se sina projekt försenade eller till och med stoppade av regleringar och tillståndsprocesser. Hundratals miljoner läggs på årslånga ansökningsprocesser där lagstiftning och myndigheter tar liten eller ingen hänsyn till vare sig den bredare nyttan för klimatet eller för ekonomin.

Samtidigt är elförsörjningsfrågan nu direkt avgörande i de investeringsbeslut som många företag står inför. Den fossilfria svenska elproduktion som under lång tid varit grunden i Sveriges starka klimatposition utmanas. Viktiga framtidssatsningar riskerar att skjutas på framtiden, flyttas eller inte bli av alls.

Fokus på de grundläggande frågorna

Det måste finnas en helt annan fokus på de stora, grundläggande frågorna som kan frigöra kraften i näringslivets omställningsarbete. Löser man inte dessa kommer andra insatser, om aldrig så välmenade, knappast göra någon skillnad.

Svensk klimatpolitik har alla förutsättningar att vara den katalysator för omställning som regeringen talar om, men det kräver en politikomläggning. Menar Stefan Löfvén allvar med att näringslivet ska vara ett draglok i den svenska klimatomställningen och om vi vill att svenska företag verkligen ska kunna fortsätta visa globalt ledarskap, krävs att formuleringarna i regeringsförklaringen kommer till konkret uttryck i den politiska vardagen.

Ett pris på koldioxid – Det enskilt effektivaste sättet att komma till rätta med klimatutsläppen är att sätta ett pris på dem. Sverige ska vara pådrivande för att EU:s system för utsläppsrätter utvidgas och inkluderar allt fler länder. Ju större ekonomiska zoner som arbetar under ett enhetligt pris, desto bättre.

Fossilfri elektrifiering – Ska Sverige klara omställningen förutspås elanvändningen fördubblas på 25 år. Sverige har i dag en till 98 procent fossilfri elproduktion. Målet att elförsörjningen ska vara förnybar och inte fossilfri försvårar omställningen. Inom EU tas nu initiativ för förnyade satsningar på kärnkraft. Menar vi allvar med vår egen klimatomställning behöver vi vara del av den utvecklingen. Vi behöver skydda de fossilfria kraftresurser vi redan har och öppna upp för investeringar i ny kapacitet.

Försörjningstrygghet – Att vi håller fast vid vårt fossilfria elsystem handlar också om försörjningstryggheten i kraftsystemet. Som det är nu växer den icke-planerbara andelen av elproduktionen, framför allt genom stora satsningar på vindkraft. Det är bra att det byggs mer produktionskapacitet, men om det inte också inkluderar mer planerbar kraft blir elsystemet mer sårbart. Det skadar näringslivets omställningsförmåga och vår långsiktiga konkurrenskraft.

Fungerande elnät – Elen måste finnas där den behövs och när den behövs. Runt om i landet stoppas i dag investeringar på grund av att den lokala tillgången på el inte kan säkras. Det görs insatser för att snabba upp elnätsutbyggnaden, men det räcker inte. Att Svenska Kraftnät under en lång rad år inte förmått använda hela sin investeringsbudget visar att det inte räcker med mer pengar. Utdragna tillståndsprocesser och övriga hinder behöver åtgärdas snabbt.

Moderna tillståndsprocesser – I dag fördröjs eller stoppas omställningsinvesteringar på grund av svårförutsebara och långdragna tillståndsprocesser. Vi har aktuella exempel i Cementa, i LKAB och i flera andra gruvprojekt. Men det är endast toppen av isberget. Mineraler som är nödvändiga för elektrifieringen av samhället, kemi som bidrar till cirkularitet och grundmaterial som cement, betong och stål som används för att bygga samhället förhindras och försenas. Här finns inget som tyder på en vändning. Flera av de utredningar och uppdrag som ligger riskerar istället att ytterligare försvåra för företagen och klimatomställningen.

Stärk konkurrenskraften – Svenska företag skapar redan i dag en betydande klimatnytta långt bortom Sveriges gränser. Genom att tränga undan smutsigare produktion utomlands sänkte svensk export de globala utsläppen med 26 miljoner ton 2018. Det motsvarar hälften av Sveriges samlade utsläpp. Potentialen är både betydligt större och växande, men det kräver att svenska företag med globala klimatlösningar och innovationer kan verka under bra förutsättningar. Ett gott näringsklimat är en nyckelfråga för att Sverige ska göra sitt för att klara de globala klimatutmaningarna.

Detta krävs för att de visionära formuleringarna i regeringsförklaringarna ska få genomslag i näringslivet. Kunnandet, viljan och pengarna finns för att företagen även i fortsättningen ska vara ledande i omställningen. Det svenska näringslivet är redan idag den svenska klimatpolitikens effektivaste del, men potentialen är mångfalt större. Hittills har regeringen ägnat sig åt höjda målambitioner och utfästelser. Nu är det hög tid att gå från ord till handling.