Underhållsskulden har blivit smärtsamt tydlig
Den senaste tidens extrema väder har återigen gjort Sveriges underhållsskuld tydlig. Vägar har spolats bort, järnvägar slagits ut och transporter stannat. Företag drabbas direkt när varor fastnar, kunder inte får leveranser och produktion riskerar att stå stilla. Det kostar jobb, tillväxt och i längden förtroendet för Sverige som investeringsland.
Att vi hamnat här är ingen slump. Under många år har infrastrukturen underprioriterats. Regeringar av olika färg har hellre klippt band för nya prestigeprojekt än tagit ansvar för det vi redan har. Resultatet är en underhållsskuld som blir allt dyrare att hantera. Trafikverket uppskattar att kostnaden för att komma ikapp ligger på hundratals miljarder kronor.
Ett välkommet skifte för svenska järnvägar och vägar
Det är dags att tala klarspråk: politisk pajkastning leder ingenstans. När partier skyller problemen på varandra går värdefull tid förlorad. Under tiden betalar företag och hushåll priset i form av förseningar, stillastående produktion och minskad konkurrenskraft. Infrastrukturpolitiken måste höjas över det kortsiktiga spelet.
Regeringen har tagit steg i rätt riktning genom att börja beta av underhållsskulden. Det är helt rätt fokus. Men ingen regering löser problemen under en mandatperiod. Därför krävs en gemensam insikt: arbetet med infrastrukturen sträcker sig långt bortom en valrörelse och kräver uthålligt ansvarstagande.
En välfungerande infrastruktur är inte bara en fråga om bekvämlighet för resenärer. Den är en avgörande konkurrensfaktor för företag i hela landet. Transporter som fungerar är en förutsättning för att svenska varor ska nå internationella marknader i tid, för att industrins logistik ska hålla och för att människor ska kunna pendla till arbete och utbildning. När transporterna brister slår det direkt mot vår tillväxt.
För att lyckas behöver tre saker säkras:
Återta underhållsskulden. En robust infrastruktur är grunden för både konkurrenskraft och samhällsberedskap. Den minskar sårbarheten vid kriser och stärker motståndskraften. Samtidigt måste anläggningarna klimatsäkras för ett väderläge där extremväder blir vanligare. Att beta av underhållsskulden är därför en investering i trygghet, inte en kostnad som kan skjutas på framtiden.
Prioritera samhällsekonomiskt lönsamma satsningar. Underhåll är bland de mest lönsamma investeringarna vi kan göra, men resurserna är begränsade. Därför krävs bättre kostnadskontroll och effektivare lösningar, så att varje skattekrona ger största möjliga nytta. Nya projekt ska byggas, men det måste ske med förnuft. Att förstärka befintliga stråk, öka kapaciteten där flaskhalsar finns och säkra fungerande underhåll ger större effekt än att sprida resurser tunt över många små initiativ.
Ta vara på näringslivets resurser. Företagen har kapital, kompetens och teknik som idag utnyttjas för dåligt. Genom fler offentlig-privata samarbeten kan projekten bli både billigare och mer innovativa. Vi behöver mer av näringslivets logik i planering och genomförande. Det räcker inte att bara tillföra pengar, vi måste få mer infrastruktur för pengarna.
Sveriges tillväxt, konkurrenskraft och klimatomställning står och faller med infrastrukturen. Klarar vi inte att leverera pålitliga transporter och logistikkedjor riskerar viktiga investeringar att landa någon annanstans. Det är därför hög tid att politiken lämnar retoriken och tar ansvar.
Nu behöver politiken fortsätta framåt och se till att Sverige har ett transportsystem som håller, i dag och i morgon.
