Från låsning till lösning - en ny modell för arbetsmigration
Ett välfungerande och transparent regelverk för arbetsmigration minskar trösklarna för internationell attraktion och rekrytering, vilket stärker företagens möjligheter att tillgodose sina kompetensförsörjningsbehov. Utvecklingen går dock åt ett helt annat håll. Migrationsområdet har under de senaste åren genomgått stora förändringar. Det handlar både om asyllagstiftningen och regler riktade mot arbetsmigranter det vill säga de som arbetar, forskar, studerar eller startar och driver företag i Sverige.
Förändringarna är så omfattande och komplexa att det är mycket svårt att överblicka och förutse deras effekter. En av de mer genomgripande förändringarna för de som arbetar i Sverige genomfördes i november 2023 då försörjningskravet på 80 procent av medianlönen trädde i kraft. I juni 2026 ersattes detta med ett lönekrav motsvarande 90 procent. Numera kan regeringen även besluta om att undanta yrken från lönekravet och även utesluta yrken från att beviljas arbetstillstånd. För undantagna yrken gäller ett lönekrav motsvarande 75 procent av medianlönen. Dessa regleringar står i strid med den svenska lönebildningsmodellen och saknar stöd bland arbetsgivare och stora delar av fackföreningsrörelsen. Nuvarande utveckling, till följd av bland annat det höjda lönegolvet, förväntas innebära att arbetskraftsinvandringens bidrag till svensk BNP minskar med 30 miljarder kronor.
Det nu mycket komplexa regelverket och de därtill närmast ständiga lagändringarna gör reglerna svåröverskådliga och skapar osäkerhet för företag som behöver anställa tredjelandsmedborgare. Under de senaste åren har antalet beviljade uppehållstillstånd för arbete minskat, med undantag för EU-blåkort och säsongsanställda. För forskare, doktorander och studerande är det bara tillstånden för forskning som har ökat något. Möjligheten att få uppehållstillstånd för att starta företag fortsätter att minska, trots att nivåerna redan är låga, och det finns fortfarande inget särskilt startup-visum. Brister i utbildnings- och arbetsmarknadspolitiken har tillsammans med en misslyckad integrationspolitik över tid lett till ett växande utanförskap och hög arbetslöshet i Sverige. Dessa politiska misslyckanden används nu som skäl för att begränsa företagens möjligheter att rekrytera internationell kompetens. Regeringen har styrt bort från att företagens kompetensbehov ska vara utgångspunkten vid internationell rekrytering. Detta leder till sämre kompetensförsörjning och i förlängningen lägre tillväxt. Svenskt Näringsliv menar att regelverket för de tredjelandsmedborgare som arbetar, forskar, studerar och driver företag i Sverige behöver särskiljas från reglerna för asyl.
Asylsökanden kommer för att söka skydd medan arbetsmigranter kommer till Sverige för att bidra på arbetsmarknaden. Denna sammanblandning och brist på åtskillnad är mycket olycklig eftersom reglerna riskerar att bli mindre ändamålsenliga och åtgärder riskerar att slå fel. Dessutom genomgår asylprocessen en stor reformering främst genom implementeringen av migrations- och asylpakten. Att separera systemen blir därför än mer viktigt. Flera tillståndsgrupper, exempelvis ICT-tillstånd, EU-blåkort och säsongsarbete regleras av EU-direktiv. Men, den största tillståndsgruppen kommer via det nationella systemet för arbetstillstånd. Svenskt Näringsliv anser att det nationella systemet ska vara efterfrågebaserat med utgångspunkt i kollektivavtalens lönesättningsmodell. Det kan kombineras med åtgärder som svarar upp mot angelägna politiska mål, såsom att minska risken för fusk och exploatering samt att öka möjligheterna för arbetssökande svenskar att kunna ta lediga jobb.
För att åstadkomma detta finns det betydande fördelar med en starkare koppling mellan arbetsmigration och arbetsmarknadspolitiska insatser. Vidare har Migrationsverket en viktig roll exempelvis när det gäller prövning och kontroller men också när det kommer till service och stöd. Svenskt Näringsliv anser därför att Migrationsverkets instruktion, processer och arbetssätt behöver ses över för att förbättra förutsättningarna för företagens kompetensförsörjning. Sverige skiljer sig från flera andra länder som har ett särskilt program eller strategi kring främjande av internationell kompetens. Ett framtagande av en nationell strategi är en viktig pusselbit för helheten och ger en ökad möjlighet att samordna främjandearbetet på nationell nivå.
