16 januari 2026

Furmark: Stäng dörren för kriminella i välfärden

Kriminella ska bort från välfärden. Seriösa företag ska inte behöva konkurrera med brottslingar. Förtroendet för de välfärdssystemen och det öppna samhälle som har gjort Sverige framgångsrikt måste värnas. Men utvecklingen kan vändas, skriver Lena Furmark, välfärdsexpert, på Altinget debatt.

Lena Furmak, välfärdsexpert.
Lena Furmark, välfärdsexpert. Foto: Magnus Hjalmarson Neideman/SvD/TT / Stefan Tell

Välfärdskriminaliteten är ett av vår tids största samhällshot. Kriminella aktörer utnyttjar de tillitsbaserade välfärdssystemen för egen vinning och hotar samhällets mest grundläggande funktioner. Kommuner och myndigheter har upptäckt infiltration och brottslighet i sina egna verksamheter, och även företag drabbas. Det slår mot invånare, patienter och brukare.

Välfärdskriminaliteten drabbar även de seriösa företag som varje dag bidrar till att utveckla den offentligt finansierade välfärden. Snedvriden konkurrens, bedrägerier och otillåten påverkan leder till skador och kostnader som i förlängningen drabbar hela samhället.

I den politiska debatten används välfärdskriminalitet ibland som argument för att minska antalet privata aktörer och ta hem verksamheter i offentlig regi. Det riskerar att skapa dimridåer kring de verkliga problemen. Missförhållanden och brottslighet förekommer oavsett driftsform, och vaksamheten måste vara lika hög i hela den offentligfinansierade välfärden.

Lösningen är inte att tränga ut privata alternativ och därmed minska den sunda konkurrens som bidrar till kvalitet och kostnadseffektivitet. De framtida behoven inom vård, omsorg och skola går inte att möta om välfungerande privata verksamheter tvingas lägga ned.

Det avgörande är inte driftformen, utan hur regelverken är utformade och hur väl tillsyn, uppföljning och ledarskap fungerar.

Myndigheter, kommuner, regioner och företag behöver gemensamt höja kunskapen om hur olika brottsupplägg kan förebyggas. Straffskalan för systemhotande brott mot välfärden bör höjas avsevärt. Samtidigt måste det råda nolltolerans mot att personer som dömts för välfärdsbrott startar nya verksamheter inom välfärden. I dessa fall behövs permanenta näringsförbud.

Tillståndsgivningen behöver bli mer enhetlig och innehålla skärpta krav på ägar- och ledningsprövning. Huvudmän bör också ges möjlighet till återkommande registerkontroller av personal, även under pågående anställning, för att minska risken för otillåten påverkan.

Nu krävs en samlad mobilisering. Kommuner, regioner, polis, rättsväsende och statliga myndigheter behöver samarbeta med näringslivet.

Oseriösa aktörer måste dessutom stoppas från att använda offentlig upphandling som inkörsport till välfärdssystemen. Många företag vittnar om att offentliga upphandlingar präglas av ensidigt fokus på pris, för svaga kvalitetskrav och bristande avtalsuppföljning.

På statlig nivå har Riksrevisionen ett starkt mandat för oberoende granskning. Motsvarande verktyg bör införas även på kommunal nivå. Regeringen bör därför tillsätta en utredning med uppdrag om hur en förstärkt kommunal revison ska utformas.

Nu krävs en samlad mobilisering. Kommuner, regioner, polis, rättsväsende och statliga myndigheter behöver samarbeta med näringslivet i ett systematiskt och kunskapsbaserat arbete.

Kriminella ska bort från välfärden. Seriösa företag ska inte behöva konkurrera med brottslingar. Förtroendet för de välfärdssystemen och det öppna samhälle som har gjort Sverige framgångsrikt måste värnas. Utvecklingen kan vändas, men kräver att hela samhället, inklusive näringslivet, tar ansvar. Det handlar inte i första hand om att skydda enskilda verksamheter, utan om att stärka Sveriges välfärd, motståndskraft och konkurrenskraft.

Villkoren för privata välfärdsföretagKvalitet och effektivitet i välfärden