Backa inte från bra förslag

Regeringen lade i våras fram ett antal förslag om sänkt inkomstskatt. Bland annat ingick en förstärkning av jobbskatteavdraget och att dess avtrappning skulle avskaffas – två bra förslag som bör genomföras snarast. När regeringen nu befinner sig på slutspurten inför budgetproppen den 20 september är det därför viktigt att ingen av dessa åtgärder tappas bort i sista stund.

Avtrappningen av jobbskatteavdraget har varit kontroversiell ända sedan den infördes 2016. Åtskilliga utvärderingar har visat att den orsakar så pass stora negativa effekter på skattebasen att den inte ger några skatteintäkter. Senast detta konstaterades var i två separata utvärderingar från IFAU respektive Riksrevisionen. Utöver dessa har dessutom nu SCB, på Svenskt Näringslivs uppdrag, räknat på budgeteffekterna i mikrosimuleringsverktyget FASIT. Enligt den analysen, som presenteras i en ny rapport, uppgår självfinansieringsgraden av en slopad avtrappning till över 120 procent. Skatteintäkterna skulle alltså till och med öka om avtrappningen togs bort.

När en skatt på arbete inte ger några intäkter till staten går den inte att motivera på något rimligt sätt. Uppenbarligen finns inga offentligfinansiella skäl till att ha kvar den och eftersom så är fallet finns det heller inga hållbara fördelningspolitiska skäl. Om skatten hade sänkts skulle tvärtom resurserna för omfördelning öka samtidigt som inte någon, varken hög- eller låginkomsttagare, hade fått det sämre. SCB:s analys visar dessutom att om en slopad avtrappning kombineras med en förstärkning av jobbskatteavdraget i primärt låga och medelhöga inkomstskikt blir de totala effekterna på inkomstfördelningen väldigt små eller till och med obefintliga. Dessutom uppnås positiva effekter på sysselsättningen vilket gör att utanförskapet kan minska, samtidigt som hushållens disponibla inkomster stiger.

Nu återstår bara att se om regeringen lyckas ta sina förslag om sänkt arbetsbeskattning i mål. Viss draghjälp har de kanske fått av att Socialdemokraterna nu gått ut med ett eget förslag om sänkt inkomstskatt. I grunden är detta positivt, men detaljerna kring utformningen är ännu till största del okända. Av det som framgick på presskonferensen tycks det handla om en bred skattesänkning som även träffar transfereringsinkomster. I så fall skulle den tyvärr inte stimulera till ökat arbete lika träffsäkert som en förstärkning av jobbskatteavdraget. Dessutom framgick att det kan bli aktuellt att finansiera åtgärden med skatteskärpningar i högre inkomstskikt, kanske genom att frångå regelverket för uppräkning av brytpunkten för när marginalskatten höjs till mer än 50 procent.

En skatteskärpning i högre inkomstskikt kanske låter som en enkel sak, men problemet är som sagt att den typen av åtgärder är extremt dåliga på att dra in några skatteintäkter i praktiken. Sverige har redan dragit åt den kranen maximalt eftersom vi redan idag har bland de högsta marginalskatterna i världen. Därtill tas de ut från jämförelsevis låga inkomstnivåer. I år träffas närmare en miljon personer, motsvarande var femte heltidsarbetare, av dessa höga marginalskatter vilket innebär att de får behålla mindre än hälften av en inkomstökning. Det bromsar förstås incitamenten till arbete. Dessutom skulle trixande med dessa regler undergräva förtroendet för skattesystemet. Det är därför angeläget att upprätthålla reglerna för hur brytpunkten räknas upp.