Bakslag: Professionella styrelseledamöter fortsatt särbehandlade
Vi har tidigare här på bloggen skrivit om betydelsen av att de som yrkesmässigt tillhandahåller styrelsekompetens kan – på samma sätt som andra företagare – bedriva sin verksamhet i bolagsform. Det skapar förutsättningar för dem att samordna uppdragen och därmed bl.a. kunna sätta av medel i företaget för att trygga framtida pension, hantera risker för sjukdom (Försäkringskassan etc.), och hantera för uppdragen/verksamheten gemensamma kostnader m.m.
Högsta förvaltningsdomstolen (HFD) meddelade sommaren 2017 ett förhandsbesked vari den gjorde bedömningen att styrelsearvoden normalt ska beskattas som inkomst av tjänst. Beskedet gick på tvärs mot ett ställningstagande från Skatteverket och den gängse uppfattningen om rättsläget. Domen orsakade allvarliga problem, se exempelvis ovan nämnda blogginlägg .
I juni i år meddelade HFD att frågan om möjligheten att redovisa styrelsearvode som inkomst i sitt bolag skulle tas upp i plenum – d.v.s. en prövning där samtliga justitieråd är med och dömer. Många förväntade sig att detta var en signal om att HFD skulle ändra sin praxis; undanröja den skattemässiga särbehandlingen av styrelsearvoden.
Idag kom då HFD:s pleniavgörande. Utgången blev en besvikelse. En majoritet anser att den praxis 2017 års mål fastslog ska vara fortsatt gällande. Den framför bl.a. att det å ena sidan kan tyckas att det inte är motiverat och ändamålsenligt att vid beskattningen av styrelseuppdrag lägga så stor vikt vid uppdragets personliga karaktär, som det har gjorts i praxis, innebärande att styrelseuppdrag särbehandlas i förhållande till andra uppdrag av personlig karaktär, och att det å andra sidan kan hävdas att det är naturligt att lägga stor vikt vid styrelseuppdragets personliga karaktär. Den konstaterar därefter att det utifrån principiella utgångspunkter går att anlägga olika synsätt och att när det är fråga om att eventuellt ändra ett genom rättspraxis fastställt rättsläge som har bestått över en längre tid så bör stor försiktighet iakttas. De anser därför att det för en förändring bör krävas att ändringen framstår som angelägen. Enligt majoriteten har det inte framkommit något som skulle kunna medföra att en ändring av praxis framstår som angelägen och att det därför saknas skäl att överväga en ändring av rättsläget.
En betydande minoritet (sex av de totalt 16 justitieråden) hänvisar till att rådande praxis har kritiserats i doktrinen och att det inte finns anledning att inte göra en förutsättningslös omprövning av rådande praxis. De framför vidare bl.a. att såväl systematiska skäl som intresset av likformighet vid beskattningen talar för att alla uppdragsersättningar bör bedömas utifrån samma kriterier oavsett vad uppdraget avser. Vidare delar fyra av dessa inte majoritetens uppfattning om att en ändring av rättsläget måste framstå som angelägen för att övervägas, och inte heller anser de att det inte kommit fram något som skulle kunna medföra att en ändring av praxis inte framstår som angelägen. Samtliga av de sex ovan nämnda skiljaktiga anser att det aktuella styrelsearvodet ska tas upp till beskattning i bolaget, inte hos personen som innehar styrelseuppdraget.
Det ligger enligt min uppfattning närmast till hands att uppfatta domen som att utgången hade blivit att styrelsearvoden inte ska särbehandlas om det inte hade varit så att domstolen tidigare hade intagit en restriktiv syn. Jag antar att majoriteten anser att lagstiftaren, inte domstolen, bör rätta till rådande rättsläge. Att inte minoritetens bedömningar – om att såväl systematiska skäl som intresset av likformighet vid beskattningen talar för att alla uppdragsersättningar bör bedömas utifrån samma kriterier, att det är svårt att se några materiella skäl för gällande ordning, och att det inte kommit fram något som skulle kunna medföra att en ändring av praxis inte framstår som angelägen – fick genomslag i utgången är minst sagt beklagligt. Nu gällande rättsläge är skadligt för svenskt företagande. Särskilt hårt riskerar detta slå mot utvecklingen av små och medelstora entreprenörsföretag – grundarna av sådana företag har ofta god sakkunskap om verksamheten men saknar i regel erfarenhet från tidigare entreprenörskap etc. – men även större företag drabbas hårt av den minskade tillgång till styrelsekompetens som rättsläget för med sig, se nämnda blogginlägg.
Svenskt Näringsliv har redan i anslutning till 2017 års HFD-avgörande skickat in ett lagförslag med en hemställan om lagändring , så att särbehandlingen undanröjs. Nu, efter HFD:s pleniavgörande är det angeläget att regering och riksdag snarast säkerställer att rådande diskriminering undanröjs. Så här kan vi inte ha det.
Nödvändig städning bland EU:s skatteförslag men stora utmaningar kvarstår
Förra veckan presenterade EU-kommissionen sitt arbetsprogram för 2026, och med det kom beskedet att en rad hårt kritiserade skatteförslag nu dras tillbaka - förhoppningsvis för gott. Samtidigt återstår många obesvarade frågor kring den största och mest akuta skattefrågan för europeiska företags konk...
Svensk bolagsbeskattning i ljuset av internationell utveckling
Svensk tillväxt är svag. Det är då glädjande att nästan samtliga partier lyfter frågan om ökad tillväxt som en av de mest betydelsefulla frågorna för svenskt välstånd. Men vad krävs för att Sverige skall bli det naturliga valet för de företagsetablering och investeringar som är nödvändiga för att up...
Lennart Ekdal har fel om fler miljardärer

Journalisten Lennart Ekdal skriver på DN debatt att marknadsekonomin är en ”förnämlig drivkraft” men att det är ett problem att Sverige har 700 miljardärer. René Bongard och jag delar den positiva synen på marknadsekonomi, den har lyft miljarder ur fattigdom, men vi anser också att det är bra att Sv...
Bokföringsnämnden slås ihop med Revisorsinspektionen
Som ett led i att se över verksamheten i mindre myndigheter har regeringen fattat ett beslut om att Bokföringsnämnden ska införlivas med Revisorsinspektionen. Bokföringsnämnden upphör som egen myndighet vid utgången av 2026. Bokföringsnämnden ansvarar för utvecklandet av god redovisningssed och nämn...
Franska ”löntagarfonder”

Datumet den 4 oktober har sedan den stora demonstrationen mot löntagarfonder 1983 satt stort avtryck i svensk debatt. Detta har blivit dagen för att fira det fria företagandet (och kanelbullen).
Första stegen på vägen mot ViDA
EU-kommissionen har presenterat de första stegen i implementeringsarbetet av VAT in the Digital Age (ViDA). Syftet med implementeringsstrategin är att underlätta införandet i nationella lagar.
