Därför är “bankskatten” en skatt på hushåll och företag

En statlig utredning (SOU 2016:76) har föreslagit en ny på skatt finansiell verksamhet. I skattefrågor är det centralt att skilja på vem som är skyldig att betala in en skatt och vem som får bära den ekonomiska kostnaden för skatten. Man talar därför om att en skatt kan vältras över från de betalningsskyldiga till de som slutligt får bära kostnaden för skatten. Skatten på finansiell verksamhet skulle kunna övervältras på löner, priser eller vinster. Utredningen avstår från att exakt bestämma denna fördelning men konstaterar att vinsterna inom den finansiella sektorn inte kommer att minska på grund av skatten. Utredningen skriver:

”Utredningen finner dock inte något skäl att anta att finansiella tjänster är särskilt priskänsliga och att det därför skulle finnas något hinder för att snarare övervältra en finansiell verksamhetsskatt på priserna. Det är därför utredningens bedömning att den finansiella verksamhetsskatten till en väsentlig del kommer att övervältras på priset”.[1]

Utredningens bedömning innebär att de finansiella företagen som ska betala in skatten kommer att höja priserna och föra kostnaden för skatten vidare till sina kunder; d.v.s. hushåll och företag.

Den svenska bankmarknaden är starkt koncentrerad. Fyra stora banker dominerar marknaden och har rimligen stor prissättningsmakt. Bankerna har möjligheter att föra vidare ökade kostnader till sina kunder via prishöjningar utan att kunderna försvinner i stor omfattning. Oligopolmarknaden är en viktig förklaring till de relativt höga vinstnivåerna i de svenska bankerna. En skatt på finansiella tjänster kommer inte att förändra detta. Den så kallade ”bankskatten” lär därmed inte i någon större utsträckning att bäras av bankerna utan av deras kunder via högre priser.

Utredningen har beräknat hur mycket skatten skulle kosta Sveriges hushåll och företag om bankerna och försäkringsbolagen höjde sina priser till följd av skatten. Vid full övervältring på priserna beräknas finansskatten ge ökade kostnader för hushållen på 2,7 mdr kronor per år. Kostnadsökningen för företagen beräknas bli 4,3 mdr kronor.[2] Dessa 7 miljarder (2,7+4,3) kronor i ökade kostnader kan jämföras med hur bankerna skulle drabbas av skatten. Bankernas omsättning skulle enligt utredningen minska med 3,5 mdr kronor. Det skulle vid dagens vinstmarginaler i bankerna (39 procent) resultera i förlorade vinster på 1,3 mdr kronor.[3]

Ett bättre namn på bankskatten vore alltså bolåneskatten, låntagarskatten eller varför inte investeringsskatten. Detta eftersom dyrare lån kommer att orsaka mindre investeringar i Sverige.

[1] SOU 2016:76, sid. 379.

[2] SOU 2016:76, sid. 383-384.

[3] 39 procent är den genomsnittliga vinstmarginalen i de fyra storbankerna 2015. Källan är bankernas resultaträkningar.