För mycket högkonjunktur?

Vi har nu haft högkonjunktur i flera år, vilket är kul. Men goda tider och vinster verkar nu tas som intäkt för att straffbeskatta Sveriges entreprenörer. När konjunkturen och vinsterna vänder ned kommer dock samma entreprenörer att vara helt avgörande för varje regering som vill att jobben och skattekronorna inte ska klappa ihop. Jag hoppas på en tillnyktring i synen på vad som är viktigt i kampen mot inkomstklyftor och arbetslöshet.

Regeringen och deras nya samarbetspartier vill att klyftorna ska minska. När det ska konkretiseras haltar dock logiken. Det senaste exemplet är finansminister Magdalena Andersson som i Dagens Industri ställer småföretagare och entreprenörer i skottgluggen, när hon ska minska inkomstskillnaderna i samhället. Viktigare och bättre vore att skapa förutsättningar för fler att få jobb och inkomst, alltså att bekämpa fattigdom snarare än framgång.

Att höja skatterna på företagande och entreprenörskap skulle troligtvis få två viktiga effekter, varav den ena verkar ha fallit i glömska under högkonjunkturen. Om Sveriges 300 000 entreprenörer får högre skatt kanske en första effekt blir att inkomstskillnaderna minskar på kort sikt, eftersom entreprenörer i genomsnitt har en något högre inkomst än övriga. Men de allra flesta entreprenörer är vanliga småföretagare med helt vanliga inkomster. Skillnaden i inkomster beror på att några framgångsrika företag skapar stora värden och anställer många människor. Därmed kan ägaren till företaget få en hygglig utdelning på de risker hon har tagit.

Nu verkar det vara just de mest framgångsrika entreprenörerna som finansministern siktar in sig på. Problemet är att skattereglerna påverkar alla entreprenörer lika. Målarna, snickarna, speditörerna och bagarna skulle också få högre skatt. Detta är knappast yrkesgrupper som vaskar champagne på Stureplan tre dagar i veckan.

Den andra effekten av höjd entreprenörsskatt är att upp till 300 000 entreprenörer skulle drabbas av ökade kostnader. Företag i konkurrens kan inte höja sina priser hur som helst. Därför behöver ökade kostnader tas i verksamheten eller på sista raden. Om skatter och andra regler gör det dyrare att anställa eller ökar de risker som det innebär att driva företag så kommer jobben och företagen att bli färre. Med tanke på att arbetslöshet ger lägre inkomst än ett arbete kan man fråga sig om ”klyftorna” i Sverige verkligen skulle minska om det blir färre jobb och färre företag som kan anställa?

Jag hoppas inte på en lågkonjunktur, men kanske kan den föra med sig insikter som har fallit i glömska under de goda tiderna. Arbetslösheten är idag, mitt i brinnande högkonjunktur, långt över 6 procent. Att få fler människor i jobb borde vara högst prioritet för regeringen när den vill ”minska klyftorna”. Tyvärr verkar fokus vara ett annat.