Mikroföretagarkonto – ett ofullständigt lagförslag i syfte att förenkla för de minsta företagen.

Nyligen avlämnades betänkandet SOU 2021:55, Mikroföretagarkonto – schabloniserad inkomstbeskattning för de minsta företagen. I betänkandet föreslås ett frivilligt system där inkomstskatt samt socialavgifter tas ut schablonmässigt baserat på verksamhetens omsättning. Förslaget, som endast omfattar fysiska personer, innebär att medel som betalas till ett särskilt bankkonto, mikroföretagarkonto, beskattas med en definitiv källskatt som ersätter såväl inkomstskatt som socialavgifter. Omsättningsgränsen för schablonbeskattning av mikroförtagarkontot föreslås bli 120 000 kr per år, om omsättningen överstiger 120 000 kronor under kalenderåret föreslås att källskatt tas ut med en förhöjd skattesats på de inbetalningar som överstiger gränsen.

I betänkandet avråder dock den särskilda utredaren från att införa den föreslagna schablonbeskattningen om inte detta kombineras med att omsättningsgränsen för mervärdesskatt (som idag uppgår till 30 000 kr) synkroniseras med omsättningsgränsen för mikroföretagarkontot och att kraven på bokföring och redovisning sänks för kontoinnehavarna[1]. Först då uppnås enligt den särskilda utredaren sådana förenklingar som skulle kunna bli betydande för de allra minsta företagen.

Utredarens slutsats att avråda från lagstiftning enligt förslaget är rimligt, då den åsyftade förenklingen inte uppnås så länge moms- och bokföringsreglerna kvarstår oförändrade. Ett parallellt schablonbeskattningssystem för endast inkomstskatt snarare ökar än minskar komplexiteten i skattesystemet. Ett gemensamt lagstiftningspaket där schablonbeskattning kombinerats med en höjd omsättningströskel för mervärdesskatt samt förändrad bokföringsskyldighet för de som omfattas av schablonbeskattningen skulle dock kunna bidra till en verklig förenkling för de minsta företagen.

I betänkande anges att en höjning av omsättningsgränsen för moms bör utredas vidare. Fråga är om detta verkligen behövs. Som konstaterats i betänkandet har Sverige den lägsta omsättningsgränsen av samtliga EU:s medlemsstater där gränsen normalt ligger mellan 25 000 och 40 000 euro men där den svenska gränsen ligger på låga 30 000 kr. Kartläggningar över omsättningsgränsen finns således på EU-nivå. Frågan om nivån på en omsättningsgräns har varit föremål för en mängd svenska utredningar. I SOU 2002:74 föreslogs en gräns på 90 000 kr. Även Skatteverket föreslog en gräns på 90 000 kr i rapporten 2006:3 ”Krånglig moms – en företagsbroms?” Skatteverket konstaterar i denna rapport att fullgörandekostnader för momshantering utgör en tyngre belastning för de små företagen än för stora företag samtidigt som momsinbetalningar från denna grupp utgör en mycket liten andel av statens totala momsintäkter. I en rapport från Finansdepartementet 2009 (Ds 2009:58) föreslogs en tröskel på 250 000 kr. Svenskt Näringsliv föreslog en omsättningsgräns på 100 000 kr i en hemställan från 2015. Utöver detta finns nu även Skatteverkets utvärdering av omsättningsgränsen på 30 000 kr som infördes 2017 i en rapport (2021 a) som även diskuterar behovet av en höjning av gränsen. Tillräckligt underlag finns således för ett omedelbart agerande för höjd omsättningsgräns avseende mervärdesskatt så att även nyttan av mikroföretagarkontot kan öka.

Regeringens hittills visade ovilja till att förenkla momsregelverket är anmärkningsvärd. I såväl svenska som internationella mätningar toppar momsen vad gäller regelbörda. Vad gäller att deklarera och betala moms ligger Sverige väl till men få insatser har däremot gjorts för att förenkla de materiella reglerna. Med EU:s lägsta omsättningsgräns drabbar komplexa regler de minsta aktörerna allra hårdast. Vidare kommer gränsen att behöva uppdateras inte bara utifrån en växande gig-ekonomi utan även beroende på delningsekonomin i stort, försäljning av närodlat via reko-ringar, elförsäljning från privatpersoners solpaneler och laddstolpar, försäljning av skins inom e-sport och gaming mm.

Det avlämnade betänkandet visar tydligt på att för att uppnå förbättringar och förenklingar i ett regelsystem krävs ett utredningsarbete som sträcker sig över flera sakområden. Dessutom måste utredningsdirektiven tillåta en allsidig genomlysning med möjlighet att lämna lagförslag på områden som sträcker sig över flera departements ansvarsområden. För att kunna åstadkomma en verklig förenkling krävs ändringar i reglerna om inkomstskatt, mervärdesskatt, socialavgifter (områden som organisatoriskt handhas av finansdepartementet) samt bokföring (som organisatoriskt handhas av justitiedepartementet). Betänkandet om mikroföretagarkonton torde varken vara det första eller det sista som berör flera sakområden som hos Regeringskansliet sorterar under olika departement. Denna organisatoriska ordning kan dock inte tillåtas vara ett hinder för att åstadkomma förbättrade och förenklade regelsystem.

[1] I utredningsdirektivet (2019:102) anges uttryckligen att någon förändring av omsättningsgränsen för mervärdesskatt inte får föreslås, vidare ger direktiven inga befogenheter att föreslå förändringar i bokföringsreglerna.